Aftonbladet – 8 mars 1837, sida 2

VOOVMv Offe ch UMD: ÅA ln TVÅ FLICKOR FÖR EN GULDKEDJA. (Ur ett Franskt blad.) . De frigifaa, köpmännen och de lifegna, med ett ord, alla de klasser, som utgöra hvad man kallar Ryska folket, hafva bibehållit nästan oförändrade sina ursprungliga seder och lynnen. , Förgäfves hafva några hundratusen Ryssar unj der flera års tid uppehållit sig bland utländska nationer; förgäfves har ett stort antal resande infört i Ryssiand nya och mera bildade sedvänJjor och bruk, förgäfves hafva Tyskar och Finnar, Greker och Armenianer delat med sjelfva Ryssarne samma styrelse; massan af folket har, vi upprepa det, nogsamt tagit sig till vara för all efterhärmning. Sjelfva adeln, oaktadt dess Europeiska efterhärmningar, bihehåller i smak, uppfostran, fördomar och passioner någonting väsendtligen nationellt, och har alldrig ett ögonblick upphört att vara god Rysk i sjal och hjerta. I Rättvisan fordrar likväl att, hvad de ryska ädlingarna beträffar, erkänna det deras seder sedan Peter den förstes tid undergått anmärkningsvärda förbättringar. Under FElisabets regering var hela adela fördjupad i en ytterlig korruption. Enkel stöld betraktades då tör tiden såsom ett oskyldigt narri, hedern såsom en fördom, kunskaper såsom en dårskap, sträfvandet efter äreställen såsom en dygd. Utan att helt och hållet ha afsagt sig dessa fordna tiders vanskliga och tvetydiga seder, låta Ryssarna dem likväl icke med samma öfverseende passera i våra dagar. Armeen räknar icke germa nu för tiden någon Kamenskoi eller Suvarow, och adeln hyser ganska få likar till en Orloff eiler Potemkin. Det skandalösa lättsinnet vid Katarina den andras hof har ieke fortplantat — sig till hvarken Alexanders eller Nikolai. Despotism mot underhafvande, spelsjuka och slöseri äro de framför andra utmärkande drager i bojarernas karakter. Man har sett åtskilliga bland dem sinsemellan sätta opp på spel sina domäner, sina hästar, sina lifegna, till och med sina hustrur. Slafvar under modet utaf blott åfänga, förslösa de större delsn af sina rikelomar på småsaker i utgifier för en ytterlig pstentation. Katarina den andra försökte att säta en gräns för den öfverhandtagande lyxen ; men iom öfvertygades snart att det skulle behöfya invändas öppet våld för att hålla lagarna mot frerflöd i vederbörlig respekt ;hon återkallade lem derför och lät, hvilket var det klokaste, deln ruisera sig bäst den ville och gittade. Följande anekdot innehåller ett karakteristiskt ;evis på den ytterst barnsliga fåfänga, som åtninstone under nyssnämnde kejsarinmas regering ar vanlig bland de ryska ädlingarna. En ung, rik och spirituell Fransman, M. Ct.; nlände met slutet af Katarinas styrelse till Peersburg med en hemlig beskickning från M. de ergennes. flan kände om Ryssland så godt om intet, utom hvad han inhermtat af Voltaires istoriz, och blef således ganska förundrad öfver it finna det resande och författare, förblindade f deras egen fantasi eller förde bakom ljuset nom ynnestbevisningar, icke egentligen hade gt det minsta bestämdt sannt em detta kejsarpme, och att filosofen i Ferney icke sjelf hade tt det annerlunda än genom ett töcken af 500 il, som gjorde det fullkomligt olikt sig sjelf. al emottagen vid hofvet ech bland ädeln, tack re den markistitel, som han för tillfallet äwsett 5 böra antaga, blef han smattj: för. sin elegahs