Aftonbladet – 7 mars 1837, sida 2

Met olaga varanue BKunganrelvet, UKmalgt sin embetspligt och instruktioa, som i 20 f. 2 mementet föreskrifver JustitieOmbudsminnea denna skyldighet, der han finrer att någon förfaltning står i strid med nu antagna Regeringslagar. Redaktionen har från en redan förut under signaturen T. P. bemärkt Insändare erhållit följande artikel, som säkert af alla skall läsas med intresse : En uppsats i Aftonbladet, med öfverskrift: State-Tidningen oeh Justitie-Stats-ministerns berättelse, har haft dem oväntade lyckan, att hedras med svar, ej blott af högbemälte Tidningsnetabilitet, utan äfven af Svenska Minerva och af en Insändare i Aftonbladet, sem tillagt sig namn af Patriot. Om än dessa svar, i raer och mindre rån, utmärka sig för en ton af bitterhet, harm och förtrytsamhet, som, jemnförd med det mederata framsställningssättet i den klandrade uppsatsen, förekommit allt för skärande, så känne vi oss icke dess mindre förbuadne för oss visad uppmärksamhet, oeh skola, för vår del sorgfälligt undvikasde likartade missljud, i vårt gensvar färnämligast hålla oss vid de hufvudpunkter, hvilka de met oss riktade anmärkningerne innefatta. Att vi i fråga om JustitieStatsMimistersEmbetet förklarat, att det af Stats-tidningen skulle bero, om vi ytterligare komme att framhålla dess, efter vårt förmenande, ganska eftertänkliga skuggsider, har Patrioten fuuwmit vara ett mutfermigt yttrande. Vi lemma i sitt värde ett tillmäle, hvars rätta mening är allt för tvetydig och mörk. Oss vill det synas, att om man, å ena sidan, inför dem tidmingsläsande alimänheten, skildrar förtjensterne hos den högsta juridiska embetsförvaltningen, äger man å den andra så mycket större fog, att inför samma Allmänhst uppdraga en tafla af derra administratiens brister, som tillfälle sålumda beredes, att afväga och jemnföra dess fördelar och olägenheter, för att dereftor kunna fälla ett opartiskt emdöme em Statens högste och nu mera inflytelserikaste Embetsman. Med arsförande att öfverloppsgerningar nu för tiden äro sällsynta, har Stats-Tidningon tillerkändt Justitie-Ministerns berättelse ett så mycket högre värde, som medelandet deraf ligger utom grämsem för hans egemtliga ewbetspligter. Vi veta väl, att det i Sverge icke är någom vanlig sak, att Statens löntagare sjelfmant vidga sin embetsmannaverkningskrets, utan att deremot äska serskild vedergällning, men att räkna Justitie-Ministern sådant till förtjenst, anse vi innebära en förnärmelse mot dess höga embete, vid hvars utöfrande eegennyttan är en bland de egenskaper, som man i första rummet tager i amspråk. Vi erinra oss för öfrigt, att omförmälde berättelse icke är Justitie-Ministerns enda öfverloppshandling , ty ibland statens Pensionärer fertfar Harms Excellens Grefve Rosenblad, att på allmänna indragningsstaten bekläda ett rum, som Grundlagen ingalunda ämnat åt Konungens främste Rådgifvare och Svenska lagskipmingens Minister! Vårt yttrende att till och med föga invecklade skiftesmål, efter RevisionsSekreteraren Poignants bortgång, blifvit af högste domstolen så långsamt anlagde, att skifteslag nödgats, till sin känabara skada, öfver år och dag vämta på sådana måls afgörande, har Patrioten i Aftonbladet kallat gruadfalskt.? Vi förblifva dock vid hvad vi sålumda yttrat, och hafva 1 detta fall så mycket misdre något att återtaga, som vii hanmlom ega tillförlitliga bevis på sannfärdigheten af rår framställning. Anmärkningen i vår förra artikel om Statsidmingens metsägelser och stridiga uppgifter, har äl denne tidning till en del sökt förklara, men nger uppfinningsgåfva ar tillräcklig, att åstademma något försvar för det factum, att Statsidningen på samma gång, som den förklarat JutitieMinisterns berättelse icke böra användas till fgörande af epinionsstriden rörande Allrsogens ch andra ståndklassers välstånd, angripit några f sina publicistiske medbröder med påstående, tt just denmma berättelse skulle tjena till bevis å deras ofog, att hafva dristat omtala en ilanlet tilltagande fattigdom. Vi hafva emottagit tillvitelse för hätskhet mot tats-tidningen, som jemväl ansett sig befogad, tt anmärka bristande humanitet å vår sida. I ednare fallet hafva vi sjelfve ingen domsrätt eh i det förra kunna vi blott förklara, att vår noraliska troslära förbjuder, att någensin låta änföra oss af partisinne. Vi tillhöra antalet af tats-tidningens läsare, ehuru Vi öppet beklaga,