Aftonbladet – 6 mars 1837, sida 1

KAMARILLAN OCH TRYCKFIHETEN. Ubi leonina pellis non pertingit oportet vulpinara assuere Svenska Minerva, som förlidne höst fåfängt äggade till ett angrepp på Norska friheten, blåser nu till storm mot den Svenska. Hon söker inhilla vederbörande att det finnes en svag punkt i tryckfrihetsförerdningen, och tviflar ej att träffa en hjerna svag nog att adoptera det vanskapliga fostret af hennes inbillning. Läsaren känner att Minerva allmänneligen anses såsem organ för vår kamarilla, och denna så ofta uprepade opinion har aldrig blifvit vederlagd med något beriktigande i Statstidningen: Minervas sista krigsrep uttrycker, efter denna slutledning, kamarillans förhoppningar i afseende på tryckfriheten. Faller denna, så faller all amnan frihet, och mörkret och kamarillan skola styra landet. Naturligtvis är Aftonbladet det synliga föremålet för stormen, förmodligen emedan vederbörandes slagtordning med dess goda berserkar en gång för alla är riktad mot denna nagel i ögat på yttrarderättens fiender. Vi borde väl meddela Minervas artikel in extenso; men dels är den ovanligt lång, ty den fyller hela hennes ridikyl, dels är läsaren troligen trött af de prof på bjelptruppernes skri, dem vi så nyligen meddelat utv Skånska Korrespondenmtens , Götheborgs Dagblads och Strängnas Saralares fataburer. Alliså bleit en kort, men sann tekning af det vanskapliga fostret , efter hvars dissektion vi skola söka besvara dem frågan, hvad det månde varda af detta barn. Vi låta kamarillans husmamsell sjelf tala, med utelemnarde af en del af gallan och fraserna. Så räsennerar hon: Aftonbladet underrättar alt dess ansvarige utgifvare afrest till Vaxholms fästning, för alt expiera bladets förbrytelse att hafva öfversatt en artikel ur Le Bon Sens, angåerde demokratier i Italien, Underröttelsen är ämnad att väcke medlidande , genom den framställning , att då bladet försyndar sig, utgifvarn skall umgälla dess syader. Vi tro fullt ech fast att Aftenbladet är ett dödt ting, men ändock en produkt, väl icke af ansvarige utgifvarens — ty deane är endast dess syndapalt förhyrd att umgälla rmästarens ech de vid detta liberala sockersjuderi fastgjorde trälarnes fa