idande anslå ett års in or vid hvarj . Om samma förslag blifvit: utsträckt ti! ett rs inkomster vid alla, så väl ci nbeten inom hela Sver sam clesiasiuiksta t i folkskolors bi ledigt pasio 7 or 1 imneläallande vila, som mi litära i slac vet les ke ensidigt vftat förslaget således ic nsidigt åsyfta tan ensamt, Stockstraffet, som, så länge Kyrkorådet ecdo mak alt det pålägga, sällan begagnades, men dock i Kyr korådets hand var, såsom ett skrämskott, för alt der med gilva vigt och stöd åt dess varningar, kan m mera anses upphå ifvet de facto, ehuru icke de jure sedan kyrkorådet blifvit betagen rättigheten att de ådömma. De författningar, som handla om förekom mande saf föräldrars vårdslöshet i afseende på sin; barns religiösa undervisning och sedliga vård, och son icke numera kunna sägas vara lämpliga, äro : Kongl Kyrkolagen Cap. 2, 6. 9, som för förhörsförsummelse fastställer 4 öre Silfrerm. böter för föräldrar och 2 öre för hvarje barn och legohjon; Konel. Resolutionen på Presterskapets besvär den 17 Dec. 71697 som säger, att de unge och medelåldrige, som runda tiden blifva ifrån Herrans Nattvard, skola efter behöriga varningsgrader plikta 1 Daler Silfverm, eller, i brist af tillgång, sitta i stocken; Kongl. Resol, på Presterskapets besvär den 22 Okt. 1723, som ålägger föräldrar, att vid 2 mark Silfverm. böter låta untdervisa sina barn; Kongl. Stadgan den 20 Mars 1735, och Kongl. Förordningen d. 4 Dec. 1765, som fastställer s stockstra aff för förhörsförsummelse, der dubbla böter 2:dra och 3:dje gången intet uträtta, samt all olydige barn skola varnas af Kyrkorådet eller på Sockönstämmn, eller agas af föräldrarne med vis i någon si KyrkorSdets eller Sexmännens närvaro; samt Kgl. Resol. på Städernas besvär den 2 April 1770, som stadgar 2 D:r Silfvrerm. böter för Mästare, som hindrar lärodräng eller arbetare från Katekesförhör, och lika mycket för Arbetare, som dem försummar. (Se Wilskm. Ecelesiastikverk pag. 274, 44: samt 1813 ANS Samling af förf: BT som ändra eller förklara Kyrkolagen, pag..J, 32, 19 och 111.) Andra författningar, som fastställa efter nu varande ids fordringar afpas ade ansv arspåföljder för föräldrar, Om äro försumlige i afseende på sina barns religiösa undervisning och sedliga vård, eller om de äro oförmögne att densamma bekosta, icke begagna de utvägar, fattigvården i sådana fall erbjuder, torde derföre vara af nöden, om icke okunnigheten hos den uppvexande ungdomen af den lägra folkklassen och vårdsösheten hos föräldrar skall ökas till en icke förutsedd stäns.