Aftonbladet – 4 mars 1837, sida 2

2 re Ön —d. AIP IEA EET SENATE PASEEP LATER EI AES SE VERA -— Följande till Linköpingsbladet insända artikel rör ett så angeläget ämne och vittear om så mycket allvar och bekantskap dermed, ait dess författare utar tvifvel icke misstycker vår önskan att bidraga till dess offentliggörande. Det vigtigaste hidrag den närvarande tiden kan lemna den tilikommende är vården om det uppväxande slägtet. I Prcussen är genom en uttrycklig och väl vårdad lag bestämdt i hvad mån foräldrar ellsr målsmän böra hålla sina barr til umdervisning; 1 Sverige saknas väl ej alldeles författningar för samma syfte, men dels äre de obestämde eck otill:äckliga, dels saknas vilkorem för deras tillämpning. Mean hvarifrår skall reformen kemma? Jewmwför man hrad fordna regeringar i Sverige gjort för att bibringa folket urdervisning, och huru de på sin tid 1 detta hänseexde stede framför andra länders regeriegar, med den everksamhet i samma hänseende, som råder för närvarande, så finger man anledning att bemställa, om icke reformen bör korama nadifrån ? Genom Kongl. Cirkuvliret af dv. 30 Dec. 1835 har det blifvit Fångpresterna ålagdt, att, då någon fånge icke kan läsa innantill, eller eljest befinhes vanvårdad i Religionsundervisvingen. med hvilket senare icke lärer kunna menas annat, än att hafva en mindregkunskep, än som vederbör, i förhållande till ålder och faitningsgålva derom ingilva berättelse till IG ängstyrelsen, som sedermera infordrar från vederbörande pre sterskap genom Domkapitllet i orten förkla ring rörande orsaken till fängens religiösa vanvård m. m. Härigenom halva fångpresterna kommit i en slags fiskalisk ställning till embetsbröder, hvilken ofta torde giva anledning till obehagliga kollisioner. Man måste dock tacksa mt erkänna de nr asvitade goda meningen i KRegerin; gens berörde Cirkulär, som visserligen, ehuru många besvär och kollisioner derigenom någon gång ända mälslöst ås adkommas, likväl säker ligen bör i allmänhet leda till nyttiga resultater och väcka en och annan slumrande till mera verksamhet i alsceende på ungdomens religiösa undervisning och uppfostran, De fimnas, som vilja lägga presterskapet i allmänhet ull Jast aut mom en församling givras personer, som äro illa underviste eller alldeles okunnige i sin kristende mm, och således göra presterskapet med och utan st käl ansvarigt för nästan hyarje OmMOralisk handling al åhörarne; men de hafva icke besinnat, alt presten, i fråga om nödig kontroll öfver den lägre klassens religions-undervisnin ) och vårdslösa föräldrar, saknar ett ullräckligt stöd för sina förmaningars verksamhet hos försumli ge föräldrar och fostrare. Sedan Re listonslä ren förmanat och varnat, dels enskildt, dels å husförhör och inför Kyrkorådet hvad skall han göra med de föräldrar, som oaktrd! alla dessa förmani ingar icke låta undervisa sina barn? Han måste, ehuru med blödande hjerta lemna dem al sitt öde. Man har exempel på, att föräldrars vårdslöshet gålt så långt, att om också tillfällen blifvit beredde för deras barns undervisning, samt till och med underhåll anslac get under undervis ningstiden, föräldrarne dock lagt sådana hinder i vägen, alt undervisningen icke kunnat ske. Det finnes annu ett medel att använda i d3 vika fall, all nemligen — älven om man, såsom någongäng skett, skulle nödgas genom af Länsstyrelsen meddelad handräc kuing med våld rycka barnen från föräldrarne — utpensiont ra dem hos godkända fostrare, men detta är deck icke alltid vojligt för fatliigvårde un i anseende till bristande tillgångar i lattigkassorna, dels fordrar detta nödfallsmedels användande yttersta lörsi; gtighet, på det man ficke må framkalla samma vårdslöshet och liknöjdhet hos andra föräld: rar, helst det är en gammal, men af erfarenheten prölvad sals, ali ju rikare iattigumderstöd. desto flera liggare, och hjelpsökande. Detta medel kan således endast brukas i yttersta nödfall. En anvan utväg till reli: undervisningens befrämjaude är inrättandet af en folkkola inom hvarje sockes. Men. ehuru detta vore ganska lätt, isynnerhet om ISkolmästare-beställningen före ;nades med Klockartjeusten, hvarigenom Kloc karen . jemte en nyttig sysselsättning kunde påräkna en nu oftast saknad nödtorftig bergning,; finnas dock ;rsamlingarne i allmänhet icke benäcne för skolors inrättande och undan draga sig vanli; gen äfven den obetydligaste utgift för dylika ändamål. Allmogen är nöjd, om de barn kunna läsa ddgligt inna ntill: skrifva anser dem i allmänhet ännu för elt ölfverflöd. De få folkskolor, som finnes inom Ostgötha stift, Jära ock till största delen vara tillkomna genom enskildas uppoifringar och donationer. Oftast måste dertöre ht ligionsläraren, då det är fråga om folkskolors organiserande, kämpa emot oöfvervinliga hinder och gamla fördomar, som icke ens kunna besegras at den fastaste vilja och det ihärdiste nit. Presterskapet har i detia afseende ingening att före brå 518, och skulle säkerligen vid senasle Riksdag gatt in på det der väckta förslag, att till —— ) I Norge är Klockaren tillika Skolmästare: Der äfvensom i i Preussen, Sachsen och Weimar, måste hvarj je socken unde rhålla en skola; Föräldrarne aläg-