Aftonbladet – 2 mars 1837, sida 2

Svensk! Fatta glaset i din hand Och Klinga med Amerikanarn, För Fadren af hans Fosterland, Den gamle tappre Samfundsdanarn! Så högt i i Ärans Pantheon Som du din store Wasa ställer, Så han sin store Washington — Och bådas bröst af stolthet sväller. O Frihet, ur Guds hjerta ledd Att strömma i hvar menskoåder! För dig har hafvet ingen bredd, Och jorden inga Antipoder. Ehvar du lyfter Kämpens arm Mot dem, som menskorätt förtrycka, Går pulsen hög, blir själen varm, Ock ropet skallar: Seger! Lycka! Du var det, af hvars riddarslag Han dubbades den ädle Hjelten, Som med tyranners nederlag Förherrligat Vir ginska fälten. Du var det, på hvars bud Han ko Slog fienden! och så till dalen Med Fabii lager vände om, Den borgerlige Generalen, Du var det, hvilkens höga tolk Han blef och kändes på accenten, När Han gaf lagar åt sitt Folk, Den Konunsgslige Presidenten. I fridens Råd med samma mod Satt nu den Vise i sin Toga, Som det hvarmed den Tappre stod Vid Trenton, Yorktown, Saratoga. O! när i glömskans djupa famn Så mången storhetsbubbla brister, Och månget firadt furstenamn Sitt sken på Minnets stjernhvalf mister: Då skall Han, krönt af seklers lof, Bland de odödeliga throna, Den Konungen förutan Hof, Förutan vakt och prakt och krona! Vår känsla vallfar till Hans stoft, Till Hjeltegrafven der han hvilar. . Der sprids ej veka blommors doft, Der vexa icke tårepilar, — Men nit för Frihet, Lag och Stat, Men tro och vänskap åt all verlden, Och arfvet af evärdligt hat Till våldet, träldomen och flärden.