THEATER. Theaterpubliken hede i går en ganska inter essant afton. Ouverturerna till Herolds Zam pa och Webers Friskytt, ett par scener u nämnde operor, utförda af den ryktevis och ge: nom sitt lyckade uppträdande på Hr Berwald: sista soir på förhand bekanta Tyska sångarer Hr Schmuckert, samt dertill icke mindre är t(renne så underhållsnde småpjeser, som Guldkorset, Sen er i spegeln och Jag bedrar mig aldrig !? på samma gång mera och pikantare har scenen kanske aldrig erbjudit. Husei var också så godt som fullt. Herr Schrauccert har en ganska stark och vacker röst, som egentligen år baryton; han vet likväl att uppIrifva bröströsten temligen högt, och der denna slutar, rör han sig obehindradt ikom falsetten, hvars toner han anslår fullt och säkert. Dessatom eger ir 5. såväli sjelfva sitt sångföredrag, som i sitt spel denna dramatiska liflighet, som hos utländska sångare ar så vanlig, som äfven utgjorde det egentligen utmärkande hos Hr S:s andsman, Hr Renziger, hvilken någon tid var engagerad vid vår theater, men hvilken egenskap vi hes våra egea sångare aldrig i någen högre grad funnit, om icke hos Hr Sällström. Skulle vi anmärka mågot vid Hr Schmuckerts sång, Så Vore det att han i den goda afsigten att åt densamma gifva denna dramatiska effekt och nyansering, i allmänhet låter förleda sig att