Aftonbladet – 1 mars 1837, sida 1

ANMÄRKNINGAR vid Stockholms Borgerskaps Aldstes till Konungen ingifna skrift angående Kommersekollegii förslag till Slöjdeförfattning.. Det är redan en stor olycka, att. ettfelks dyrbaraste rättighet, rättigheten att råda sitt ärliga arbete, någon tid kunnat sättas i fråga; det är en större, att en lag för denna rättighet kan stiftas, utan samtycke af den stora mängd, som med sitt slafveri måste betala andras frihet och med sin ofård böta för lagstiftarens misstag; men det vore ännu värre, om, medan millioner, hvilkas välfärd det gäller, måste tiga, några få näringsfrihetens förklarade motståndare kunna lägga enskilda personers förmenta fördelar i vigtskålen mot ett helt folks första rättighet. Att denna reflexion är på sitt ställe i vårt kära fädernesland, lärer ingen bestrida. Men deraf följer icke, att man bör tadla Borgerskapets Äldste hvärken för det steg de tagit, ej heller för den epinion de uttryckt. Icke för det steg de tagit: ty om detta äm, såsom den uaderdåmiga skrifvelsen synes utvisa, skett utan Borgerskapets serskilda uppdrag, så är dock hvarje bemödanrde att låta sig vårda om allmänna angelagemheter mera lofvärdt, än att det förjenar med tadel bemötas. Icke heller för den opinion de yttrat: ty, föratt ej mämna giltigeten af åtskilliga i skrifvelsen framställda anmärkningar, måste det dessutom för hvarje, alrig så litet bedagad forskare, falla sig tydligt, utt uppfestrans fördomar, ställningen i samhätet och beroendet af kommittepters önskningar, amt af fordna Borgerskapets Äldstes åtgärder ner än tillräckligt förklara dessa återupprepad,