Aftonbladet – 27 februari 1837, sida 3

briuga kläckningstiden, och flera öar, såsom Alputross-Islangj, PojfeuitIsland och Pelican-Island hafva deraf Tatt sitt namp. Antalet af sådana djur är otroligt stort på denna ö. De lägga sina ägg i fördjapaingar, som lokalen erbjuder, och ofta träffas tusentals sådane tillsammans, hvarest de med lätthet kuuna dödas, emedan de ogerna öfvergilfva äggen och, ehuru förgäfves, sätta sig till motvärn. Fjädrarne ha likväl en oangemäm sjölukt, som hänge: i dem äfven efter flere års bruk. Den saliakiiga vätskan kan också endast genom mångfaldig kokning och vädring borttagas. Under kläckningstiden ledas dessa djur af en beundransvärd irstinkt, emedan de börja löggningen på en bez stämd dag. Jag fann de berättelser man härom meddelade mig icke fullt tillförlithga, till dess jag med egna ögon öfvertygat mig derom. Mutton birds besöka en liten, ganska fruktbar ö, belägen ungefär 2 mil från kusten, som hör till milt område, och dit jag far öfver tid efter arnan. Under vintermånaderne tyckas de uppsö ka ett varmare klimat, och lemna di allesammens ön. Första dagarne af Oktober inställa de sig likväl, rengöra de öppningar hyari de kläcka, hvilket de verkställa på några få timz mar, hvarefter de åter begifva sig bort. Under natten mellan den 21 och 22 Oktober invandra de å nyo i massa, och det väckte min icke ringa förvåning, att se kullar och dalar, der om. aftonenej fonns någet lefvande väsende, följande morgon betäckta md en otalig mängd verksaroma djuc. Asggen, som hafva ett ankäggs storlek, äro välsmaklige, men foglens kött har en vidrig smak, ty dess fett liknar tran. De ringere klasserne äta dem likväl gerna, i syrs rerhet saltade och rökta, i hvilken focm de till stor mängd föras till det inre af landet, hvaiest de, i anseende till sin sällsynthet, passera för ena delikatess. Denna fogels fett, eller snarare elja — ty vid dess öppnande flyter det ur kötlet — synes utomordeniligt födande; en mängd svin, sem vi höllo på denna ö, och som em sommaren födas med sådana foglar, uppnå inom få vecker ett sådant emfing, att de knappt kunaa släpa sig fram, men deras kött får äfven lerigenom en vidrig fieksmak. Afven mina vanrdringar i det inre af landet ro icke utam interesse; de gå vanligtvis längs restra kusten till södra delen af mitt emråde. sandet höjer sig 50 till 100 fot öfver hafstan, och utgör en rad af kullar och dalar, fia geoomskuraa af bergsströmmar; wan kam ej omma fort med åkdon, och vägen går i måna krokar och slingringar, hvarigenom den beydligt förlänges. Kullarne äro för det mesta andiga, betäckta med viidt geranium och måna andra växter; i dalarna deremot är vegetaonen ganska yppig. (Slutet följer). PNG TITTAREN LINA EST DROP IO NT SSU SIT NEO TRANSIT SIDEN