Aftonbladet – 27 februari 1837, sida 2

NORGE. Följande sammandrag af en i Den Constitutionelle införd berättelse om fisket vid Flekkefjord, torde icke sakna intresse: Flekkefjord den 12 Febr. Man antager at 200,000 tunnor sill, eller efter någras förme niagänku mera, äro insaltade. Ett så stor utbyte under omkring 14 dagars verksamhe och inom en omkrets af blott ett par mil måste väcka förundran, oaktadt den omtanka hvarmed man förberedt sig till fisktiden. Fi skarena hafva i år med mindre äfventyr än van ligt drifvit sitt yrke och blott en man omkom mit. Nast efter fiskarena tillfaller förtjenster dem, som föra båtarne (sköjterne). Till en de befraktas dessa båtar af köpmännem, som all efter den kortare eller längre distansem mella fiskeoch nedsaltnings-stället, betala 18 till 2( sk. per tunna färsk sill; till en del föras d af spekulanter, som köpa sillen af fiskarena, oc ofta med stor fördel sälja den till salterierne Priset var i år nästan dubbelt mot förlidet års och sillen hölls de 3 åa 4 första dagarne till 2 Ort per tunna. Medelpriset kan antages till ? a 6 Ort. Vid beredningen spela de så kallade gälare (ganere), som uttaga gälen af sillen, er vigtig roll. Dessa måste i hast samlas till flerc tusende, från tillgränsande landsbygd, på de sillen ej genom för lång liggning må taga skada. Af brist på dessa arbetare har man i å vid åtskilliga salterier betalt ända till 20 sk. för gälning och nedsaltning af en tunna sill. Men äfvem vid det vanliga priset af 8 till 1( sk. per tunna, kan en flink gälare förtjena 4 till 2 Spdlr om dagen. Man klagar mycket öf. ver de svåra kowmunikationerne mellan Flekkefjord och det kringliggande landet.