Aftonbladet – 27 februari 1837, sida 2

å detta har Du gjort. Du är Johanna; Din Tana Du al Frälsarns moder lick. En barnslig oskuld strålar från din panna, Och himlens seger blommar i din blick. Ack! ofta under ekens skugga stanna, Och kraft och mod ur Diktens källa drick! Håll trogen vakt vid Ljusets tempelflamma: Blif mer, blif större — men ändå den samma! När ren kring fosterlandets berg och dalar Ditt friska rykte, som en ljungeld, går, Och då i kojor och i festens salar Ditt namn af tusen läppar hyllning får, — Hör ock det enkla ord, som Skalden talar, Fast litet eller intet det förmår. Bland dem, som hylla Dig och Dig belöna, Han vill med Sångens liljekrans Dig kröna. Hell, Jungfru! Hell! Gå framåt, skörda ära Med Konstens vigda fana i din hand! Blif enkel, som Du är! ... Det är en lära, Som ljuder till Dig från ett bättre land. . Blott den kan Himlens oriflamma bära, Som löser sig ur stoftets tunga band. Hell, Jungfru, Hell! Flyg ut på segrens vingar! Hör! Folket jublar och trompeten klingar.