Aftonbladet – 27 februari 1837, sida 2

RÄTTEGÅNG OM FÖRNÄMA SPELKNEP. En medlem af den högre Engelska sristokratien, Lord de Roos, har haft det missödet att blifva misstänkt såsom falsk spelare och derföre utsluten ur Grahams spelklubb. Tidningea the Satirist intog en något bitter notis derom, !blandad med anmärkningar. Lorden fann sig föranlåten att stämma tidningsutgifvaren inför Kings Bench för smädelse. Vitinesförhöret å Lordens sida upplyste, att han var mycket styf och klen i fingrarne, så att det icke garna var möjligt för henem att slå volter reed korten. En läkare, som intygade detta, medgaf dock möjligheten för bans Lordskap att med nageln mörka ett kort. Ett vittne medgaf, att flera personer småningom dragit sig från att spela med Lerd de Roos, och at klubben blifvit upplöst, men sedermera åter organiserad, hvarvid åtskilliga ledamöter icke blefvo åter invalde. Vittnesförböret för svaranden gick hanms Lordskap närmare på lifvet. Kort hade blifvit förseglade efter spel och befunnos, vid sedermera anställd högtidlig öppning, vara märkta medelst en nypning med tummenageln. Detta hade observerats i långliga tider, så ofta Lorden spelat, men annvars aldrig. Ass och kungar voro märkta; och dylika kommo upp för Lorden, då han ville. Klubbens föreståndare, Hr Graham, upplyste, att ham icke kunde lefva af klubben, så länge vissa ledamöter voro qvar och spelet var högt, och att således en reform var nödvändig. 10 å 12 namn af det gamla sällskapet måste utelemnas, vid bildendat af det nya. Vittnet hade sett 2800 pund vinnas på en hand under en afion. De spelta korten företeddes inför rätten. Ett annat vittne berättade, att Lord de Roos, sedan korten voro blandade, bragte dem under bordet och fick opp honneur, hvarigenom han vann. En kommedore vid flottan, Alexander, hade i 20 års tid spelat i Grahams klubb. När han varit i staden, hade han sällan försummat att freqventera dem, och vanligen spelst från 3 till 5 timmar på förmiddagen och 4 a 5 på eftermiddagen. Hela natten hade han dessutom egnat åt korten, och i all sin tid spelat med lycka. Under luppet af de sista 20 åren trodde han sig hafva vunnit 10,000 pund. Hans redogörelse för sitt spelarlif väckte mycken munterhet bland åhörarne. Den vanliga anrättningen på spelhusen af kycklingfrikasst ech lemovad till middagen, hade Hr Alexander aldrig kunnat finna sig vid, ty ham hade aversion för lemonad. Han hade således icke deltagit i dessa middagar, men deremot alltid druckit vin då han spelade. Kommedoren hade varit närvarande då de kort, med hvilka Lord de Roos spelat, bhfvit undersökta. De fleste ässen och kungarne hade varit märkta; märket tycktes va,