Aftonbladet – 27 februari 1837, sida 2

OM GÖDNING MED BEN. Wermlands Läns tidning innehåller i samma nummer, hvarifrån vi hemtat berättelsen om bolagsstämman härofvan, en uppgift, angående resultatet af bengödning på en för öfrigt myeket mager åkerjord, hvilket förtjenar att icke i tysthet förbigås. Bengödningen skall otvifvelaktigt blifva mer allmän, i samma mån fördelarna deraf blifva kända. Kalkylen af vinsten på detta gödningssätt är lätt gjord. Kostnaden fer ett tunnlands gödning, såsom upsatsen här nedan innehåller, torde kunna antagas till 30 E:dr Banke. Låtom oss endast räkna gödningen verksam för två år, så blir kostnaden 15 Rdr Banko hvardera året. Nu bar skörden gifvit 19de kornet: låtom oss för hvardera året blott räkna det 12te (exempel gifvas äfven på 253te) och att samma jord utan all gödning hade gifvit det 5te; differensen blir då 7 tuoner på tunnlandet, eller, med afdrag ai gödningskostnaden, (ty halmen bör betala bergning och tröskning), en ren vinst för hvarje tuonland af 47 4 Rdr Rgs. om året. Det förstås att råg ej kan sås hvart år, utan att detta måste omvexlas med anzat genom cirkulationsbruk. Antager man åter 15de kornet hvardera året, zom väl ej torde vara öfverdrifvet , så blir vinsten af gödningen på hvarje tunnland 77 5 Rdr Rgs. Detta öfsverslag visar, huru mycket ännu kan vinnas för vårt åkerbruk med begagnande af detta gödningsämre. Men det bevisar tillika, huru orätt de hafva, som yrkat förbud emot bens utförande ur landet. Hade denna vara ej blifvit efterfrågad för export till England, så hade den också troligen ej kommit alt här användas, ech just den fortfarande efterfrågan har underhållit upmärksamheten derpå. — Virner den nu ett allmännare användande, så kan man antaga för säkert , att också priset derpå inom landet något höjer sig , och exporten uphör då af sig sjelf, ty utförd till England kostar varan derpå stället redan tre sånger så mycket som här hemma. Skulle utförseln uphöra, genom förbud, innan en allmännare användning hinner komma i bruk i Sverige, så skal dette endast orsaka en minskad förjenst för de fattiga, som samla benen. Men vi införa här medan det ifrågavarande stycket: Jordbruksrön med bengödning. Rågskörden förlidne året på Lerafors i Sunne socken gaf 19 kornet. Gödningsämnen voro 10 spilträd (cirka 5 Skep.) ben, samt 30 lass kompost gödsel till hvarje tunnland; jorden högländt, första gången gödd, var af magraste beskaffenhet, nemligen så kallad rödjord, blandad med pik eller jäslera. Rågen är utmärkt vacker och helt och hållet fri från fäxe; orsaken härtill her man skäl tro beegödningen vara. — Potatesskörden gaf samma år 15:de kornet, jordenlika mager som förr nämndt. Till gödning begagnades ensamt fint krossade ben, 2:ne spiltiäd, (cirka 1 Skepd.) till hvarje tumnas utsättning, som med handen utspriddes i fåran, sedan potatis förut var ditlagd. Som flere Possesstonater, synnerligen de, hvilke med allvar anse jordens förbättrande tjena till både nytta och nöje, många gånger uppmanat mig gifva illkänna, hvad nytta bengödning kan göra på denna verkligen magrajord, så tar jag mig