Aftonbladet – 27 februari 1837, sida 1

I antagen af Nerriges Rikes Stor-Thing den 31 Juli och af Sveriges Rikes Stwänder den 6 Augusti 1815. Det då förgamlade Stor-Thinget, som icke allevast genom Stats-Rådets Protokoll, utam äfven genom flaggans znvändande, ägde kännedom om det fattade beslutet, gjorde na ingem anmärkning. Om Kongl. Regeringen i Norrige förmenar, att de i Unionsflaggan anbragta färger icke äro Norriges, önskar Kongl. Maj:t att densamma må uppgifva Ihvilka färger verkligen tillhöra detta Rike; och, om Kongl. Maj:t så finner tjenligt, vill Kongl. Maj:t derom göra ett Nådigt meddelande till Sveriges Rikes Ständer, äfvensomitill Norriges Stor-Thing. Kongl. Mej:t hade önskat, att de af StorThinget nu anförda anmärkvingar blifvit framställda före RiksAktens undertecknande. j Myntprägeln härleder sig från det Kongl. Inseglet. Detta ämne har redan fästat Kongl Maj:ts uppmärksamhet, och Kongl. Mej:t är sinnad att taga detsamma i närmare öfvervägande. De Svenska Embetsverk, som!ibegagna det Kengl. Vapnet i deras Sigill, följa hbäruti endast en gammal sedvana. För öfrigt hafva Sveriges Konungar, från Adolf Fredrik ända ull Föreningen, i deras egenskap af Arfvingar till Norrige, fört det Norrska Lejonet i Deras vapen. Föreningen emellan Sverige och Norrige, jafslutad den 20 Okt. 1814, utgör grunden till 1 . i Konstitutionan af den 4 Nov. 1814, hvilken blef sanktionerad den 10 i samma månad. Donna G. härflyter af de rättigheter, M som Sverige genom Traktater hade förvärfvat i på Konungariket Norrige. Titulaturen är deraf i allmänhet en sjelfskrifven följd. Staternes Historia, som Stor-Thinget åberopar, visar: att Norrige, allt ifrån år 1536, endest utgjort em Dansk Provies; att det icke I I sedermera varit i besittning af någon Lagstiftnicgsrätt före freden i Kiel; och att det först jär från den 10 Nov. 1814, den dag då KoInpungen besvor Grusdlegen, som Norrige blifvit erkändt såsom ett med Sverige, under en j gemensam Konung, förenadt Komungarike, och jvarit i besittning af de rättigheter, dem SveI riges Konung, i Sveriges namn, åt deisarsma försäkrat, Histerien berättar vidare, och vår I uids händelser bekräfta det, att fördrag, krig och eröfringar öka Staters makt eller inskränka deras landamären. Hvad de diplomatiska ärenderna angår, äger allt hvad Stor-Thinget derom framställt redan i?rum. För öfrigt, då rättigheterna erkändes I lika, skedde det under vilkor af lika bidrag. IDenmna förbindelse är icke allenast rättvis; den är äfven moraliskt erforderlig, för att hbetrygga ide genem fördragen förvärfvade och bestämda I ömsesidiga garsntier. . Om den upplysning, som här lemnas, att nemligen den nuvarande unionsflaggans antagande grundat sig på Norska Statsrådets uppgift år 1815, angående de Norska färgerna, hade blifvit lemnad i Statstidriogens icke officiella afdelning sistl. sommar, så hade kanhända något af den strid, sem sedan förts öfver detta ämne, blifvit besparadt. I öfrigt finner man häraf, att icke Norska Regeringen i Christiania lårer varit hörd öf-ver saken, äfvensom att den ej förevarit i Norskt och Svenskt Statsråd. Deita ger anledning till den förmodan att något mer framdeles torde vara att förvänta. Sådant torde ock vara så mycket angelägnare, som ett beslnt i Statsrådet 1815, all det var grundlagsstridigt, ej kan hindra remonstrationer för alltid Vidare upplyser denna förklaring af Noiska Regeringen derom, att det icke är Rikets vapen, utan Konungens sigill, som präglas på det Svenska myntet. Många upplysningar på en gang! Den period, som handlar om titulaturen, grunderna dertill och de rittigheter Sverge genom traktater hade förvärfvat på Norge, synes egentligen märklig derföre, att det är ifrår IVorska konseljen den härflyter. Vi önske, att Norska tidningarnre ville väl lägga måarke till att ingen Svensk autoritet dennn gången varit tillstädes. Denna strof utgör eljest ett upprepande af den thema, som försvarades i Allehande sistl. höst, om den juridiska rätten. I WERMLANDS-BANKENS BOLAGSSTÄMMA.