Aftonbladet – 25 februari 1837, sida 3

honom. Mäinga låto likväl af de svartes list locka sig i förderfvet. Kort efter min ankomst hit, hade en händelse af denva art tilldragit sig, då en ganska aktad godsägare, jemte sir förnämsta tjenare, lockades af de svarte in i en skog och mördades. Guvernören avvärde å sm sida allt, för att afbjelpa detia orda, ty, ehuru det var ögonskenligt, att de svarte förr eller sednuare skulle bli helt och hållet utrotade, så var detta likväl ett bedröfligt medel, och den skada, som deraf förorsakas , oberäknelig. Man beslöt derföre att i massa angripa de särskilda stammarna, och flytta dem till en ö i Bassessundet, der de, utan att störas af de hvita, kurde fortsätta sitt vanliga lefnadssätt. Härtill kom äfven hoppet att kunna civilisera dem, eller åtminstune draga nästa generation ur vildhets-tillståndet. Detta företag börjades år 1829; den förr omtalte Hr Robinson åtog sig detsamma, och bass kiekhet och ihärdighet har kolonien att tacka för sin slutliga befrielse från de sverta. Detta värf var likväl ganska brydsamt och förbundet med många faror, emedan han öfvertygat sig, att ingenting var att uträtta med våld, uten att endast fredliga medel och öfvertalande kunde förmå stam-cheferne, att sluta sig till honem, hvarvid han ofta försattes i en kinkig belägenhet. För att kunna uppleta dessa ständiga vandrare, behöfde man de svartes eget biträde, emedan endast de förmå uppleta hvarandras spår, och härtill begagnade man sig af en inföoding, som ifrån spada barndomen varit uppfostrad i en nybyggares hus; ham var allmänt älskad och känd under namnet Black Tem. Innan han anträdde expeditionen, kade hen audiens hos guvernören, hvarvid följande samtal föreföll, som jag funnit upptecknadt i ett allmänt blad, och hvarpå man kan igenkänna desse vildars sinnesart, äfren då de äro civiliserade: Guv. Nå, Tom, tror ni det skail lyckas er, att uppleta edra landsman och oöfrertala dem att kemma till oss? Tom. Kan icke säga, massa guvernör; antag ett jag ser spår, då finner jag honom; de andra fånga honom; då för jag honom till Hobarih Town. Gus. Godt, Tom, gör ert bästa, och om ni inbringar dem, skall jag belöna er väl och skänka er en valfiskbåt. Tom. Det är rätt bra, massa guvernör; men om jag fångar den svarte, hvad vill ni göra med honom? Guv. Jag vill göra dem till mina vänner, och säg dem, Tom, att jag åt dem allena vill öfverlemma hela dem här landsträckan (här pekade han på kartan), hvarest ingen hvit skall få ställa sig i deras väg, ech om des vilja begifva sig till östra kusten, skola de få pass af nutoriteterne, så att ingen hvit skall få eroa dem, och jag vill ge dem mat och ylletäcken.