Aftonbladet – 25 februari 1837, sida 2

En blick på Rättvisans handhafvande i Jönköping. (Denna artikel har blifvit Red. tillsänd med hegåran om dess offentliggörande, bl.nd anvat af det åberopade skäl, at plats för densamma skall blifvit vågrad i Jönköpings tidning.) I N:o 94 af det Fjerde Aftonbladet för den 14 Maj sistl. år hade man tillfälle fästa allmänhetens uppmärksamhet derpå, hurusom Magistrats-Sekreteraren i Jönköping, osntastad, redan i många år fortsatt oloflig -uppbörd ur sterbhus; att han. ehuru för eessa tillgrepp en gång tilltalad, och af ötverdomstol derföre dömd, likväl fortsatt dem; att enskild mar ånyo fört klagan öfver missbrukets fortfarande, men att det syntes såsom Rådhus-Rätten, hvarest åtalet gjorts anhängigt, icke varit road utaf att sysselsätta sig med denna kinkiga sak eller åtminstone icke ärnade brådska med densammas afgörande, och att, af sidsn anledning, en offentlig framställning rörande förhållandet bhbfvit gjord i Jönköpings tidning N:o 12 för den 19 Mars 1836. Verkan häraf blef väl att man 1 ex annan, i Jönköpings tidning för den 28 Maj påföljde, införd artikel slog omkring sig dermed att Landshöfdingen i Embetsskrifvelse vill Magistraten, redan den 26 föregående Mars antydt densamma att vaka öfver Jatt parter och sterbhusdelegare icke affordras j andra afgilter, än som äro stadgade i expeditionstaxa och andra författningar; att Magistrats-Sekreteraren, ehuru flera gånger, ech sednmast vid vite förelagd att förklara sig i ämnet, sådant uraktlåtit; att Magistraten imedlertid sökt hinI dra tillgreppens fortsättande; saret ändtligen att I Götha Hofrätts Advokat-Fiskal tagit notis om jsaken, och att man således borde tacka Gud och vara nöjd, ty nu mera vore det ingen fråga om, att det ju skulle bli allvar. Så borde man väl ock sköäligem tro, och framför alli borde man väl med full ratt vänta, att vid detta I laget åtalet redan skulle vara utageradt, åtministone hos underdomstolen, samt att de olagligen låtkomna medlen blifvit egarne återställde och iden felande satt ur tillfälle att ytterligare skinna isin nästa. Men af allt detta kan man nästan säga, att änpu ingenting inträffat, då man bsitraktar behendlingen af ett mål som adragit sig (ett så allmänt uppseende som detta. För ordI Bingens skull tillförordnades väl serskild aktor i målet: Hofrätts. Auskultanten C. M. Löwenadler, men undersökningen synes ej derföre egentligen I erhållit större force. Äcke förr än d. 12 näsil. September blef bemälte Aktor tillreds med sitt anmärkningsmemorial mot Magistrats-Sekreteraren, och sedan denna omsider nödbördsvis framräckt att lamt försvar för sina åtgärder, afgaf Aktor ändtligen, dagen före gamla årets utgång, sitt slutpåstående, uti hvilket han, ehuru han i de 46 serskilda Bouppteckningar, hvilka hos honom blifvit angifna, funnit i hvarenda af dem hafva förekommit 4 serskilda slag af ebehöriga afgifter, hvilka Magistrats-Sekreteraren uttagit, äfvensom att obehörig lösen och andra uppgifter blifvit i Auktionshandlingar påforda och uttagna?, och ehuru, enligt Författningarna, Magistrats-Sekreteraren för hvarje oriktig afgift, som blifvit vederbörande påförd, borde erlägga serskilda böter, likväl inskränkt sitt påstående dertill att tillämpa 1821 års Expeditionstaxa, samt i öfverensstämmelse med densarima yrkat 920 Riksdalers böter å Magistrats-Sekreteraren samt åläggande för honom, att till Sterbhusen återbära de olofligen tillgripna medlen Så står detta mål i närvarande stund; önskligt vore, att det blir utageradt i den nuvarande Rådmanspersonalens lifstid. Bland de omständigheter, hvilka på det mest öfvertygande sätt karakterisera Aktors behandling af deua mål, är den, att han icke funnit sig föranlåten yrka det äfven Magistrats-Sekreterarens formligen tillförordnade Subsistut, en af Rådmännerne, hvilken i de sednare åren besörjt utskrifoingen af de flesta expeditiomerne och äf ven uppburit lösen för desamma, måtte äläggas förklara sig så väl som Magisirats-Sskreteraren sjelf, äfvensom att icke eller mot Magistraten någon förklarings-skyldighet blifvit yrkad, ehuru Magistrats-Ledamäöterne, medelst bifall till Magistratens underskrift å alla de handlingar, i hvilka de olagliga afgifterna blifvit uppförde, skydlat och beferdrat det öfverklagade — missoruket.. Och — ändiligen förekommer den cke mindre anmärkningsvärda emständigheen, att dessa samma Mazgistrats-Eedamoter