Aftonbladet – 25 februari 1837, sida 2

Ibetydligt skall hefva aftagit.) Vi hafva för vå Iringa del så mycket mindre kunnat tro det, son I bladet till sin tendens ingalunda förändrat sig -lom ej deruti att det mer och mer visat en vis benägenhet att, för den goda betalningen, vilj falla anvonsbladen i talet: anusrs går det allt ljemt hurtigt fram på reformernas bana, gör si lännu, lika smillrikt som förut, lustigt öfver Ko nuagamord och kanzmuoniserar Konungamördarne för att anvisa genvägen till Republiken; gnage genom exemplet allt jemt på den gamla Svensk ärligheten, för att omstöpa mnatiomalkarakteren lafvänjer så godt det förmår, sin publik ifrår nyttig och allvarsam läsning genom lättsinniga helst persenliga insinuatiener, hvilka merendel: utgöras af genialiska dikter; gör flitigt sin cou hos den råa massan, som en gång, vill Gud oct Aftoebladet, skall komma till styret, och akta sig noga att säga någon bitter sanning om des många olater Ec. ?De gifvas äfven, och ej få, som äro fega nog, att med prenumerationsbeloppet hoppas köpa sif fria ifrån schavotterirg vid Aftonbladets så kallade skampåle; ty med hvem kan icke Aftonbladets Stor-Inqvisiter fiena sak? Och hvem vei icke, att Redaktionea nog tager resen, blot skälen äro klingande? Alla dessa abonnenter på bladet kunna bilda ea opinion, men den bhifvei aldrig Aftonbladets. — Följer nu i ordninger en gräselig skara med föga politiskt vetande, utan allt begrepp om bladets tendens: denna. som håller och läser detsamma endast derföre. att det är roligt, att det alltid går med någo: sqvaller, anför något smädligt om mer eller, mindre kända personligheter, lärer väl ej heller kunna anses uttala någon annan opinion än kaffe systrars. — Vi få slatligen ej glömma andra Af tonbladete abonnenter, de vigtiga politiska no. tabiliteterna, sem träffas inom Stockhelms aktInindsvärda Roddare-lag och dylika associationer, representerade af Brebergskan, Bergströmskan c. — När dessa 1000 oeh 1000 prenumeranter, som antingen uttala ingen eller ock en med Aftonbladet alldeles stridig opinion, subtrahera: ifrån dess verkliga, ej blott ostensibla publik, så återstår såsom bladets egentliga trosbekännare 1:o dess egen illustra Redaktion, 2:0 några förtviflade olyckliga spekulanier på sysslor eller andra enskilta förmåner, 3:o ett eller annat dussin exalterade politiska theoretici ifråm Paris, Lyon eller Leipzig ) och 4:0 några hundrade kannstöpare, som hålla med den, som talar sist och skriker bäst. — Vi böra ej underlåta att lyckönska bladet till vänner, som äro lika talrika, som aktningsvärda. Men vi kunna dock tryggt försäkra både Freja och Skånska Correspondenrten, att det återstår ännu mycket att göra för Alftosbladet, innan ;det humnit utplåna tro, redlighet, heder och ära hos Nationen, och dessförinnan finrer det ingen synnerligt stor verklig sympathi, om ock dess debit skulle mångdubblas. Ur Samlaren : Personer, som påstå sig vara fullkomligt Dbekanta med Aftenbladets patriotism, hafva försökrat oss, att ändamålet med dess opposition hufvudsakligen är att vara em nagel i ögat på regeringen, och derföre, så ofiadet liter sig göra, utan alt genom förmycken orimlighet ådrajga sig allt för stort misstroende, motarbeta regeringens afsigter, om de ock voro aldrig så goda. Vi öfverlemna åt våra låsare, att sjelfve afgöra, huru man skall bedöma den publicist, som än försäkrar sig vara den upprigtigaste och mest välmenande Folkets man, folksuväränitetens befordare och en så stor fiende till alla aristokrater, att han söker upphetsa folket att förfölja dem ända ned i deras grafvar, — än deremot icke allenast utgifver skrifter, som andas den tjockaste aristokrati och utfunderar de spetsfundigaste utvägar, att göra dem allmänt lästa, utarm ock lofsjunger dem i sin egen tidning. (1!!!) — Den, som ej kan göra sig begrepp om den gränslösa lättsinnighet, hvarmed denne sig så kallade Folkets man begagnar hvarje sig yppande tillfälle att rikta sig, om det ock voxe på sjelfva fåderneslandets bekestnad, den skall anse honom för den största bedragare; — ty den måste väl i evighet komma att så anses, som, emot bättre vett och vilja, vore i stånd att reta och kittla lidelserna, att leka med folkets väl och ve, och under falska förespeglingar sätta dess lycka och trefnad på spel, för att befordra det egna imtressets fördelar?