Ytterligare om spelhusen. Redaktionen får nästan dagligen emottaga uppsatser, htari klagas öfver spelhusens alltmer tilltagande trafik bär i staden. — Det anmärkes i synnerhet, såsom bekymtiersamt, att dessa nästen börjat skapa en7allmännare smak för hasardspel ibland sådane personer, hvilka uti uppfostran och grundsatser äga minsta värnet emet fres:elsen, newmligen handelsbetjenter, åkare, handtverksgesätler, lärgossar, till och med so!dater; alt faran blir större och svårare att förekomraa i semma mån, som det ouda såluada sprider sig till massan af folket och klubbarne blifva flere; att då personer af dessa stånd och vilkor utgöra den förnämsta publiker, husbondens kassalåda ofta torde få släppa wtll ersättningen, der icke lönen förslår, och extmpel ej saknas, det gesällens hustru och barn fått umbära bröd eller åkarns häst foder och gröpe, för att låta husbonden tillfredsställa denna olyckliga passion; att det icke behöfves stora förluser på året, för att ruinera sådart folk, gom iefver af sitt arbete, och att följderna for dem, som sålurda hvarenda natt tillbringa sitt lif i flera fullpackade rum med att förstöra sig, nödvändigt måste visa sig äfven i en förminskad arhetsförtjenst, och uti ett både ekonomiskt, fysiskt och moraliskt förfall. Uti ett par artiklar säges det, att, efter sista sonmrmarräfsten, em större afdelning skall lägrat sig omkring Hötorget, hvarest alltid om aftnarna Annes god tillgång på penningar, sedan allmogen afsålt sina varor, — ty desse berrar akta cke för rof, at äfven låta bönder inkomma,