Aftonbladet – 23 februari 1837, sida 3

Ihvartill ma:erialierne hemtides iråu så mån jga olika tider, förhållanden och språk, ech hvaraf en stor del var Lka litet passande för I våra begrepp och sympathier, som sinsenellan visat sig föga passande cch ändamålsenliga. Den sällong, hvarmti Kongl. Majas Flotta råkat, i följd af denna reglering, och de for det hala så olyckliga enskilda forhållaoden , hvarI uuder den elit sedan arbetar, kunna också 0omöjligen fortfara länge. Den redan vuona erfarenheten måste oivifvelakiigt snart piivinga em ny omstöpning eller jemakmuag deri. — Man frågar sig otvunget, hvad anledningen kan vara, att denna officer i flottan, (hvars törtjenster icke för tidigt vunnit någon bemärkelse), ic ke mera raturhgt erhållit kaptens värdighet vid sitt afskedsuvagande, och man stadnar i ovisshet, om det kan vara för en siörre eller mindre utmärkelse. Kaptensgraden i flottan är dock ena i alla afseenden vacker grad att uppnå; och med den princip, som blifvit förutsatt att följas vid beferdringarne, torde denna grad alltid blifva en föreningspunkt för mannaålderns kraft och förmåga i kommandoväg, så för det praktiska sjömannalifvet, som för hvarje annan befatining på stationerna. Men det är just vid denna grad en af de större ojemnhete:na i reglsringen företer sig, stundom föranledande till utomordentliga ansträngningar, kanske mindre för bestigande af ett alltför oproportionerligt trappsteg, än för uppnåeadet af vilkoret för en säker utkomst. Och i sjelfva verket kan detta ej heller vara underligt, om steget är i förhållande till skilnaden emellan 6, numera 400 och 12 å 1400 RBR:dr, allt banco. — Man kan der äfven börja ntplåna minnet af de fordna 150 R:dr och, om icke alltid med förhoppning, se framför sig 3—6000 R:2r och deröfver, dock befinna sig tryggad för de lif vetis behofver, som kunna motsvara den ställning i samhället man iunehar, och som man då vanligen uppnått efter 20 å 30 års tjenst. — Huruvida det för öfrigt kan vara tillfredsställande för den afgående officeren, att så helt och hållet skiljas från fordna vaner och förhållanden, att den medförda titeln icke ens lemnar en erinran derom, är ovisst och svårt att säga; nen säkerligen skall det framkalla hvarjehanda vetraktelser inom flottans officerskorps, hvilkens erdeles intresse det är, att gifva akt på tidens eeken, hvaraf mågon slutsats kan draga; fröranle flottans, först i sednare tider, ifrågasatta öde ch dess eget samt många dess söners i följe ermed. —