Aftonbladet – 22 februari 1837, sida 4

Af trycket har utkommit: HANDBOK I GAMLA Greklands Historia. I ändamål att tjena till Latinska Stilöfninsar, utarbetad. af Fr. C. Kraft. Direktör öfver Kongl Preus. Cymnas. i Nordhausen. Från andra förbättrade Tyska Originaluppl. öfversatt af S. Lundblad, Adi. vid Stockholms Gymn. (h. 1: 24; i ex. 1: 20 b:ko. Ju mer man, vid undervisningen i Latinska Spiå ket, kommer att göra sig lös lrån den gamla tröga alla högre själskrafter methodiskt kufvande. scholastico-grammatikaliska methoden, dess mer skall ock, på det grundligheten icke må cftersättas, behofyet infinna sig att låta lärjungen, genom flitiga ÖöflversättsÖfningar, stadga sina begrepp i språkets grammatik och för reflexionen fixera de språkets egenheter, son efter den cursiva läsningen af författarne, likasom lefvande sväfva för hans fantasi, När undervisningen latinet hädanefter, utan att derföre åsidosätta de grammatikaliska regnlativet, kommer att taga en ra skare gång, mer beräknad på en fri utveckling af fantasien, känslan cch sakuppfattningsgåfvan, än den hittills öfliga, idkeliga skärmytslingen med abstracta gram: matikaliska former varit, blir det ock för den naturenligare, objectiva rigtnirg, de gamla språkeus studium härigenom får, af väsendtlig vigt, att ungdomer tidigt blir bekant med de klassiska folkslagens histo. ria. Närvarande handbok har eck blifvit utarbetad dat dubbla ändamålet att på en gång tjena till er nyttig Öfning 1 det latinska språkets egenheter och tillika införa ungdomen på det historiska området för ett annat klassiskt språk, hvars första studium naturligtvis måste vinna mycket i intresse och mycket nnderlättas genom en förutgående bekantskap med det folks öden, som talat det, Oberäknadt fdetts dubbla ändamål, är det väl ock inom spheren af de gamla klassiska folkslagens eget lif och lefverne, som man med största framgång skall försöka att tänka och skrifva 1 deras egen anda och form. Detta tillredovisning öfver det dubbia ändamål, som legat till grund för utgifvandet af denna Ölversättning. Författarens namn, kändt af det bästa Tysk-Eatinska Lexikon, som finnes i Tyska skol-litteraturen, kan på förhand gälla såsom en borgen för den i boken texten underlagda Latinska phraseologiens godhet. Men, utan allt vidare förord, är säkert Öfversättarens mnamr den bästa rekommendationen för bokens duglighet och användbarhet öfver hufvud.