Aftonbladet – 18 februari 1837, sida 1

Mamsell Johanra var dotter till Fru B., en förmögen enka bär i staden, med eget hus, trädgård och tobaksplantage. Inte underligt då, att en friare snart infann sig, nemligen e. o. Kammarskrifvaren S., som lyckades vinna den skönas tycke. Men modren lärer haft några skrupler att emoitaga Hr S. tll måg, och förbjöd honom sitt hus. Hvad gjorde de begge älskande? Detsamma, som mången tillförene gjort och äfven hädanef.er kommer att göra. De underhöllo en hembg förbindelse med hvarandra, brefvexlade och stämde möten. Slutligea beslö:o de sig för en hastig flykt från staden, och Herr 5. enleverade sin älskarinna till — Rotebro, Här kom kärleken dem att glömma allt, och de lemnade stället först sisom hvarandras makar. De begge älskande vistades derefer kanna någon tid på landet, men återvände omsider till Stockholm, d:r de foruoro att telva och bo tillsammans. i Med lika mycken barm som förvåning emottog Fru B. den underrättelsen, att hon snart skulle blifva mormor. Således var all hennes försigtighet, all hennes omvårdnad förgafves. Johanna var oupplösligt förenad med sin älskare. Endast ett hastigt bröllop kunde nu, om ej upprätta saken, dock sauvera apparencerne. Jo pytt! Fru B. var för mycket mån om sin dotters sanna fördelar, för att vilja uppoffra dem åt en tom skuggbild af heder, uppställd icke af naturens bud, utan af den så ofta haltande opinionen. Hon vägrade sitt samtycke. Imedlertid inträdde en ny verldsborgare på håfvets skådeplats. Han. skulle blifva isseglet på föräldrarnes äkta förbund, medlaren imellan dem och den förbittrade gamla frun. Gumman ins stämdes af. Hr S. will Kämne:sRätten, der äfven Skön Johanna uppträdde såsom mellank ommande part, och riktade sin talan emot modren. De yrkade, att Rätten måtte vara för dem i fars ställe, och undanroödja alla af modren :dagda hinder för lysning och vigsel. Det var 10-7 ke blott deraz3 egen välfärd, som härunder be-rodde; det arma oskyldiga barnet hade framför allt rätt till domarens beskydd; ock, om icke for annat, åtminstone för dess skull, borde KömnersRätten förklara äktenskapet lagligt. Fru B. låt dock icke förbluffa sig. Elon förklarade högtidligt, att Hr S. aldrig skulle blifva hennes måg. Icke nog, att han hade förledt hennes dotter att trotsa modrens vilja, att uppciira hvad qvinnan bör anse mest heligt, skulle han nu äfven, om brölloppet gick ifullbordan, bringa henne i fattigdom och elände. Hr 5. hade ingen lön, och ieke heller utsigt att snart få vigon; han var dessutomj bragt i konkurstillstånd , och proklamadagen ! inträffade oförtöfvadt. Hura kunde han då tänka på att gifta sig? Hvarmed försörja hustru och barn? Fru B:s lilla förmögenhet skulle snart sammis smälta i hans händer, och den oforståndiga juharni derelter:stå på bara backin., Fu B.