Aftonbladet – 15 februari 1837, sida 2

RÄANJE ANGFARTYGET ODINS STRAÅNDNING. (Forts. fr. N:o 37.) j i Vi slutade i går med Sekundlöjtnsnten Arvic Jacob Jägerskölds inkallende, och börja sålede: I fortsättningen med hans förhör. — Herr Jöäger, sköld hade varit andre befslhafvaren på del -Istrandade fartyget och fick till en början mot; taga större delen af de till Premierlöjtnanten Enemark under förra förhören framställde frågor samt besvarade dem merendels på samma sätt, ehuru en stor del saker fellit ur H. Jä I gerskölds minne. Sålunda erinrade sig H. J. Jatt kompassens inrättning varit lika med den af E. angifoe, men kunde ej minnas om lokalmissvisningen blifvit observerad eller ej, han erinrade sig att en nautikalalmanak fanns ombord, men ej huruvida någon lunarobservation blifvit gjord. Own aftonen före strandningen hade H. iJ. ej sett observationer tagas, emedan ham då ej befann sig å däck, men eljest hade han sett både H. Enemark och ansvarsstyrmannen Holm taga observationer, dock hade han sjelf sig aldrig dermed befatiat. I afseende på lodningen : erinrade sig H. J. att före den 8 Aug. lodades så ofia befalldes, men sistvämnde dag hvar timma, men rörande förhållandet mellan patentlodet och det vanliga, ville han blott minnas att jemnförelser dem emellan blifvit första dagen efter afresan från London anställde. H. J. var alltid närvarande då besticket sattes, mer Herr Enemark hade dervid kontrollen. Loggningen uppgaf H. J. på ssmma sätt som Premierlöjtnantem, med tillägg att han, H. J., tillsett den hvarje halfimma, samt bett Didron och konstapeln Marquardt tillse den oftare, och denna I uppgifts skiljaktighet från loggboken förklarade I Herr J. så, att i denna bok blott hvarje timI ma inskrefs medeltalet af de under tiden skedIda loggnivgar. Hvarföre olika antal pistonslag I beraknades den 8, och hvarföre farten om afItonen samma dag oaktadt merssegelskultien bibehöll sig, kunde H. J. icke utreda. Någon loggtafla begagnade Hr J. icke, utan uppskref å Pepperslappar loggningen, den styrmannen Holm sedan införde i loggboken. Rörande kikarn visste J. att den vanliga ombord befintliga kunde genom en dels frånskrufvande begagnas till nattkikare (huruvida detta verkligen för aftonen skett upplyses icke) men den 8 om nattem var luften disig (dimmig) så att ingen naitkikare kunnmat begaguas. Den 8 Aug. om natten var kursen på kompassen N. O. t. O, och, ehuru. J. ej kunde erinra sig till hvilken sida rorsmannen stod, erierade han sig dock att han vid! vaktens mottagande ej lodade. Efter dessa genom frågor framkallade uppgifter aflade H. Jägersköld en mera sviverad berättelse om förloppet, af följande innehåll. H. Sekundlöjtnanten mottog kl. 12, natten till den I vakten af styrmannen Holm, och kl. 1; låt han loda, under fartygets fulla fart. — Då lodningen var verkställd, och just som matrosen Ekbom var sysselsatt att afskära lodskottet varskoddes bränningar förut. H. J. befallde dåj genast lofva, men i samma ögonblick stötte far; tyget, hvarpå H. J. kommenderade back machin ! och berga segel. I detta ögonblick uppkom premierlöjtnanten Enemark och öfvertog befälet. Efter dagningen hade H. J. farit i land, för att anskaffa en båt, som måste föras öfver land från Limfjorden, men med hvilken skep-, pets ankare hkväl icke kunnat utföras, emedan de deri befintliga 30 personer yttrade till Premieilöjtnanten E., att han väl kunde betala båten, men ej deras lif. Förhållandet med kompassens visning vid den tid fartyget stötte, kusde Herr Jägersköld icke erinra sig, icke heller om fartyget gick med fortsatt kurs öfver bränningarne eller om det vräktes tvärs upp Ppå lägre vatten, ej heller om det ändrade läge genom bruket af machinen och storseglet; de åtgärder, som straxt efter påstötningen vidtogos, hade till en del undfallit Herr J., tilll en del blifvit af honom förgätne. Dock tyckte Hr J. att fartyget gjorde fart, då maehixten efter Ppåstötningen sattes i gång, och han kunde erinra sig, att fartyget måtte legat med styrbordssidan mot laad, af den omständigheten, att man på denna sida hade lä (skydd mot vinden). Fartygets afstånd från land ansåg Hr J. utgöra en kabellängd, ech upplyste att vattnet ej var i jemnt aftagande mot stranden, utan att bottnen utgjorde flera bankar). För öfrigt hade Hr J., lika med Hr Enemark, vid strandningen eeh innan det degades, trott sig vara på en sandbank. På förnyade frågor upplyste Hr J. vidare att