Aftonbladet – 11 februari 1837, sida 3

I sköna ider om detta land, vi medfört från Eu ropa; men våren var redan förbi, och torrka hade förstört vegetationen. — Om vi hade in tr ffat några månader förr, skulle kusten fram ställt den mest animerade tafla af frodig växt lighet. Vi voro nära under landet då vinden på e I gång upphörde — en vid tropikerna gansk I vanlig händelse om sommaren — och hafssval t let jemte strömmen dref skeppet allt närmar Jemot stranden, som var bråddjup. Ett ankar Iblef bändt, men vid lodning befanns ankrin vara utan ändamål. Vi sväfvade länge mella I fruktan och hopp, och voro redan så nära land Jatt vi hörde folket tala på stramden, då ändtli gen strömmen tog sin riktning längs efter e! l utgående pynt — En sakta landbris rörde seg len, skeppet begynte lyda rodret, och vi kom Imo lycktigt till sjös. Den 6:te November inlopp skeppet uti Val Tparaisos hamn efter 106 dagars resa. — Ei mängd nyfikna personer infunne sig genast om Tbord för att närmare betrakta ett fartyg, hvar: nations flagga blott en gång förut varit synlig : dessa farvatten — och det var icke endast a I Chilener man hörde yttras en viss föruudrar huru ett Svenskt fartyg kunnat hitta dit. Valparaiso) formerar en stor amfiteater på på en låg, af många och höga kullar omgifver smal strand. Hamnen är för ingen del säker: De smärre fartygen ligga förtöjda vid sjelfva landet tätt under staden, och hafva der något skydd emet vester af en utskjutande kulle; men de större fartygen ligga på 20 aå 40 famnars djup utan något skydd emot detta farliga väderstreek: — Djupet tilltager så hastigt ifrån strandem, alt månget ankommande fartyg, som icke hinner förtöjas innan landbrisen påkommer, då omöjligen kan samsa tillräekligt tåg, ntan åter drifver ut till sjös. Det är om vintern, under den regniga årstiden, som vestliga vindar rasa förfärligt i dessa trakter — och vid sådana tillfällen händer nästam hvarje år någon betydlig sjöskada i denna hamn. — År 1823 drefvo öfver 20 fartyg i land, och gingo förlorade — nästan alla med full last; sjön gick ofantligt hög och vågorne framträngde mellan de närmast stranden ståemde husen. Den egentliga staden eller hamnen, som den vanligen kallas, har blett en enda gata, som på längden genomwskär densamma; men der finnas en mängd vägar och gångstigar, som i mängfaldiga direktioner slingra kring de många kullar och branta precipiser, som omgifva staden mot landsidan. Här finner man en romantisk trakt, omväxlande med hus och trädgårdar ifrån den djupa dalen till den högsta kullen, med en herrlig utsigt öfver hamnen och hafvet. Många eleganta byggnader hafva i sednare tider mot sjösidan och vid torget blifvit uppförda, hvaribland en Engelsk köpmans, Hr Waddingtons, bus är märkvärdigt, emedan allt dess träarbete — såsom korsvirke, bjelkar, åsar, mellantak, golf, femster, dörrår, panelningar mm. m, — är förfärdigadt i de Förenta Staterna. Förstaden, som kallas Almendral, är belägen vid bugten af hsmnen på en ansenligt vid och flack yta af lös, och sandblandad lera; den är indeld i reguliera qvarter, ssmt har flera och raka gator, ehuru i allmänhet diligt bebyggda. Flere utlänningar hade här nedlagt betydligt penningar, för att åtnjuta en europeisk beqvämighet, hvilken såväl utrymmet som grundens plana yta uppmuntrade. Man byggde vackra och beqväma hus, anlade trädgårdar, blomstervarterrer m. m., hvilket allt gaf åt denna förstad tt trefligt och half-enropeiskt utseende; men oga uppmärksamhet hade blifvit egaad åt anäggningarnes soliditg, emedan ingen öfversvämung af betydenhet der då ännu egt rum. — fan hade nemligen försummat att göra grundalarne tillräckligt djupa under oeh tillräckligt öga ofvan jord; men derpå uppfört större bygader af korsvirke med iamuradt bråändt och brändt tegel, och, då år 1827 den regniga rstiden inföll, blef en betydlig del af dessa ackra anläggningar gerom öfversvämning förörd. — Det hade nästan kontinuerligt hällregnati fjorton agar. Vattnet nedströmmade ifrån de nära omfvande höjderna, igenom dessas fördjupningar så Progressift tilltagande, att man öfverallt varblef vattenfall der man förut endast sett fredga bäckar. Jag vårdade vid denna tid en ortrest landsmans, Hr Olof Liljevalchs, hus; ch var af det starka regnet och menföret tvunDetta namn skall, enligt någras tanka, deri-Y veras ifrån Va al paraiso, eller: går till lic