veck ling och befästande. Denna orättvisa kan li ). GC. inspara, utan att det oaktadt gå vederyörande tillhanda med spridande af en förbitriog, som är den bästa tickmantel för en goistisk politiks afsigter. BIDRAG TILL BIGOTTERIETS HISTORIA. fn lycka, åt hvilken man kan fägna sig i de länder, hvarest ett lagbundet samhällsskick något stäckt den fordna hierarkien, och deribland I Sverge, är att jemförelsevis ganska sällan få höra talas om dessa handlingar af presterlig intolerans och vidskepligt bigotteri, hvarpå en del af de katholska länderna ännu for icke många år sedan gålfvo ständiga exempel. — Att sådana andans män likväl äfven hos oss någongång icke saknas, hvilke ännu tro sig såsom kyrkans tjenare vara i full besittning af den apostoliska löseoch bindenyckelen, i en verkligen katolsk andemening, och jemväl försöka att göra bruk deraf på svaga, oupplysta och lättskrämda sinnen, finner man då och då af rättegångar, som angående missbruk af den presterliga myndigheten blifvit anställde mot en och annan prestman af Licentiaten Thorbjörnsons halt och några få andra. Ett mål af dylik beskaffenhet har äfven sistl. år blifvit atgjordt i Högsta Domstolen, hvari en komminister vid namn Dahl blifvit tilltslid, och som är så märk ligt, att vi anse det förtjena att meddela ett transsumt af Kongl. Maj:ts Utslag, hvaraf sakens beskaffenhet bäst inhemtas : Kongl. Maj:ts Utslag uppå de besvär, ej mindre Comministern i Krokstad Gustaf Leonard Dahl, serskildt, än ock förre Riksdagsmannen Erik Svensson i Restad, Nämndemannen Sven Ericsson i Nohlby och Bonden Andreas Jonasson i Krokstad, gemensamt i underdånighet anfört deröfver, att sedan sistnämnde klagander tillika med Kommissarien O. G. Lundbom i Bodilseröd, nu aflidne Jakob Johansson i Bergane, Sören Johansson i Hultane, Nämndemannen Anders Johansson i Elseröd och Anders Ericsson i Utängen, hos Domkapitlet i Götheborg angifvit Dahl för utbredande af svärmiska lärosatser, för förseelser vid utöfningen af PresteEmbetet, så väl vid allmänna Gudstjenster, som vid sjukI besök och husförhör, och för det han skall till sedermera aflidna Pigan Anna Brita Jakobsdotter i Grönlanda aflåtit ett bref inneI fattande hotelser och omilda omdömen om i hennes föräldrars själstillstånd, Domkapitlet, efter föregången ransakmng vid Tunge, Stångsmäs, Sorbygdens och Sotenäs Häradsrätt, beträffande sjelfva saken sig utlåtit, att Dahl j skulle inkallas till Domkapitlet och erhålla stränga föreställningar för sitt ovisa nit och felaktiga förhållande i sin embetsutöfning, så I har Kongl. Maj:ts och Rikets Götha Hofi Rätt, hvars pröfning Domkapitlets Utslag är vordet underställdt rörande sjeliva saI ken sig yttrat? Att Anders Anderssons på Langenäs, Märta Stina Andersdotters i Kiefva, Elias Perssons i Ryr, Jakob Plates i Hogane, Kajsa Johansdotters i Restad, Johannes Nilssoss i Horntveten och Enkan Anna Holmströms afgifne vittnesberättelser om de effer eiler gåfvor af kött, ost, I smör, ull, lin, ljus, talg och penningar, som Dahl understundom både för egen och andras räkning, väsentligen vid husförhören, uppburit, j väl kunde gifva någon anledning till den af jargifvaren yttrade misstamke, att Dahl ej blott laf tjenstenit, utan ock af egeanytta skall hafva I befrämjat det större tllopp af folk, äfven från jandra Socknar och Län, som vid hans tjensteI förrättningar vanligen egt rum; dock som gällande bevisning 1eke blifvit förebragt derom, att I Dahl för enskild vinning missbrukat sitt Embete, eller att ban eljest i uppgifre och omvittnade hänseenden vid husförhör i Stenseröd, Röd, Hult, Bön, Bergeröd, Långön, Froneröd, ÅboJand och Hultane, eller vid sjukbesök hos Enkan Guxshild Rasmusdotter Ståfast, Kjerstin i Hult, Barbro i Luska, Katbarina Olsdotter i Hällesäter, Hustrun Elisabeth i Hellevadet, Mathias Andersson i Hult, Gästgifvaren Hans Hanssons i Åboland son Olaus, Anders Christersson i Norrby, Anders Corneliussom under Yilene och, Andreas TI Andersson i Myrekas olagligen sig förhållit, kunde något ansvar i dessa delar Dahl icke åläggas; äfvensom Domkapitlets utlåtande öfver åtalet emot Dabl för gudstjenstens förrättande sent lut på aftnarza fastställdes; Deremot ansåg HofRätten vara utredt, 1.e, Ått med en i April