oförklarligare att eti blad, om rent af proklamerar sig för oppositionsblad, böjer sitt knä för så många främmande gudar och öfvertager en rol, till sin syftning i Norge alldeles adeqvat med den motsvarandå Norska ministeriella pressens i Sverge. Att för öfrigt Norge under och efter 1814 icke saknade män, som klart insågo sitt fosterlands bästa, och att dessa icke heller saknade ett stöd i felkets opinion, derom vittnar det Jyckliga motståndet mot de många storms ningar Norska tegeringen gjorde å den pyfödda konstitutionen, och Den Const, vill väl icke begå en orättvisa mot dessa mäns minne, för det de, upptagne af dagens strider, icke hunno sträcka sina omsorger till alla de detaljer, som ännu fattades för Norska statsskickets utveckling och befästande. Denna orättvisa kan D. C. inspara, utan att det oaktadt gå vederbörande tillhanda med spridande af en förbiIstring, som är den bästa tickmantel för en egoistisk politiks afsigter.