Norges Rikes nu församlade Storthing, Mil fr Maj:t fästa Storthingets upmärksamhet på nödvändigheten af, att den föreslagna tillökningen beviljas. Aj räkenskaperne såväl för ministersom konvoykassan, hvaraf IH. Maj:t nådigst vill anbefalla att det härefter årligen skall tillställas Revisionen i Norge vå afskrifter öfverensstämmande med dem. som årligen tillställas vederbörlig auktoritet i Sverge, skola kommande Storthing få anledning att erhålla kunskap om nödvändigheten af de bidrag, som till dessa kassor för framtiden erfordras. Vi beivifla icke, att Aftonbladets redaktion efter deana uplysning skall förena sig med oss derom, att ofvanstående kongl. ord väl må gifva säkerhet, för att en befallning verkligen är wfärdad till vederbörande, att tillställa revisionen i Norge de afskrifter af omförmälde räkenskaper, dem man! imedlertid ännu saknmar. Så långt Morgenbladets reflexioaer. För, så vidt de röra vår tanka, angående Herr Hjelms yttrande, att Konungens befallmng icke kunnat förmå Sverges utrikesminister till en redogörelse för ministerkassan, erkänna vi, att Mergenbladet kommit bevisningen temligen nära ; men i afseende på de förmenta inflytelserna å Norges inre angelägenheter, eller de unionella förhållanden af något svenskt parti,:torde det interessera läsaren att kunna jemföra Morgenbladets åsigter i detta ämne med den Constitutionelles. Aftonbladet hade nemligen, i en not till N:o 21 för den 26 förl. månad, yttrat någon förundran deröfver, att den GCönstitionelle, som skulle gälla för en ministeriell tidning, visat nog hetta i den del af frågan om norska handelsflaggan, hvars närvarande skick isynnerhet berott af norska regeringen sjelf, och Morgen-i bladet tog sig deraf anledning att äfven förundra sig, nemligen öfver den Constitutionelles frikostighet med de 600,000 riksdalerna, för att utverka norska handelsflaggans erkännande på alla haf; till följe af denna Morgenbladets åtgärd, framrycker den Constitutionelle med ett svar, hvaraf vi här i sammandrag införa den del, som afser Aftonbladets omförmälda not. Efter en förklaring, att det icke är möjligt, att Den Constitutionelle kan gälla för en mini steriell tidning, der den har stadigvarande och uppmärksamma läsare , och att dess oberoende (är det sanna oberoendet af makten på eva sidan, så väl som af en efemerisk folkgunst på den andra, yttras slutligen: Att det svenska bladet !eljest gerna ville välta all skuld för det att I norska grundlagens 111: blifvit så föga (saa maadelig) iakttegen, från Sverge öfiver till den Norska regeringen, deri finne vi lintet onaturligt, hvaremot vi finna det enfaldigt af Norrmän att taga slikt påstående för god vara. Vi anse det icke omöjligt, att Norges ställning, i omförmälde och flera hänseenden, hade i varit värdigare och bättre, om alltifrån början i Konungens Råd och folkets representanter anJtagit sig dem raed mera kraft. För att imedlertid icke döma orättvi.t, må men icke underlåta att fästa vederbörligt afseende på de svårigheter Norge straxt efter föreningen hade at! kämpa med. Blott enskilda personer gjorde sig jen klar föreställning om föreningens väsende, den år 1814 upplågande allmänna andan hade i sjunkit tillbaka i brist af näring, nationen val utarmad, och dess näringskällor flöto icke, der heliga alliansen höll Europa i fjeitrar. Hvac under då, att Norges rätt och och höghet, som i sjelfständigt rike i förening med den mägtigare granmen, icke städse blefvo strängt iakttague. Mer nu äro förhållanderne ändrade, oech v betvifla icke vidare, att Sveriges regering ej vil I misskänna rikets eget intresse till den grad, at (den skulle beverka att Norges rättmätiga fordringar blefve lemnade utan afseende. I Då med denna mångfotade förklarivg jemfö res Den Constitutionelles ofvan intagna försäkran att hålla sig lika obesmittad af magter som af folkgunsten, framter den ett serdele: I bryderi i valet mellan de många gudarne i han: T rika lararium. Vi fiona det ganska naturligt att i Norge, liksom öfverallt annorstädes och främst i vårt eget kära fädernesland, mycket i afven det som har klar lag för sig, efterlitits genom brist på vederbörandes vilja, uppmärkjösmhet, kraft eller nödvändiga sjelftillit, och v , äro de första att i dessa fall göra tillbörligt af seende på de vanskligheter hvarmed äfven Nor 1ge kunnat hafva att kämpa; men då vi billig: Idenna förklarirgsgrund, finna vi det så mycke 1) Man ser häraf, att representernas revision a ee ee ee