Aftonbladet – 8 februari 1837, sida 1

hand voro urderrattade derom, drifvits af fruktan för straft att yppa förslaget? Hederligt folk blir aldrig indraget i dylika förtroenden och har således ingenting att frukta. Lagförslaget gick således ut på feljande: hvar och en, som är luederrättad om en tllämmad förbrytelse emet l komungens :person och icke yppar det inom 24 simmar, st:affas med ensligt fängelse (reclusion); ingen ursäkt ligger deruti, att man ej gillat, ja att man sökt hindra brottet; de brottsliges närmaste anförvandter förskomas väl, under dylikt förhållande, från reclusion, men ställas under polisens speciella uppsigt, efter omständigheterIna, ända till 10 år. I Deputerade-kammaren har regeringea inIgifvit ett annat lagförslag, enligt hvilket då ci(vila personer varit med miitärer inblandade i ett statsbrott, de brottslige skola skiljas och de sednare dömmas af krigsrätt. Regeringen synes af de sednaste tilldragelserIna inom representationen fumnit sig föranlåten, att likasom mildra sina tänkesätt, eler åtminstone sitt förfaringssätt emot Spaniens konstitutionella regering. Kenske har det mycket bidragit, att Thiers, som säkert är väl underrättad, icke låtit otydligt förstå, att Engelska swyrelsen skullg illa anse den nuvarande hknöjdheten, ja till och med kanske låta någon vink derom inflysa i throntales vid Parlamentets öpp-: nande. Ett litet tecken till detta värmande är, att man åter upplifvat det år 1835 utfärdade, men sisilidne är upphäfna förbud mot utförsel af lifsmedel från Franska Pyrendeprovinserna till Spanien, hvilken utförsel kom Carlisterna till godo, och egentligen syntes vara en konIcession åt dem. I inledningen till förordringen anföres just, att Drottningens sak! bör viena på förbudet. Man tror, att sam! ma molif, nemligen föresatsen att något smeka England, skall hafva föranledt Journal des Debuts?s skarpa polemik emot den ryska tidningen. ; Sebastiani, som var hemrest, skall hafva anmodat tidningen om något rätt bittert, för att hafva att visa Engelsmännen, då ham komme till-i baka till Londor; ty de troddes hafva stött sig på franska throntalst, på lojheten i anseende ull Spanien och på Moles prat om 400,000 man vid Rhen, hvilket allt skulle antyda ett närmande till Ryssland. De libersle i Paris låta dock icke narra sig, utan pistå, att grefve Pahlen sjelf var med i hemligheten om Journal des DEbatss artikel. Spanien. Ryktet om en ministerförändring har nu åter börjat sakta sig. Det tyckes egenteligen hafva luppkommit från Hr Mendizabals misslyckade försök, att negociera ett lån af 15 millienar med Ferdinandsbasken, emot hvilket aktieägarne på det kraftigaste protesterade, ech som derföre ej blef af. Cortess sessioner ha under de sednare dagarne åter erbjudit något intresse, genom debaiter öfver de andeliga ärenderna. Herr Gonzalez Alonzo rådde till moderation, emedan man ha-! de tiliräckliga prof att påfliga stolen ej gaf efter af sina rättigheter, och att Napeleon sjelf ej förmått tvinga den dertill. Kommissionen hade föreslagit, att biskoparne skulle utöfva sinaj funktioner, ehuru de icke blifvit bekräftade afi Påfven. Sådant skulle likvål kunna fora till en vidt utseende strid med Rom, och väcka mången rättrogens förargelse, då det kunde se ut som ett anfall på kyrkan och en förföljelse mot henne. Man borde derföre utgå från en försonlig anda, erkänna den heliga stolens prerogatifver och göra allt, för att bibehålla det? goda förståndet ned henne o. s. Vv. I Martinez Velasco var af motsatt tanka. Em-j ligt hans åsigt, skulle man göra sig skyldig tillj en förseelse mot nationen, om man ville vänta på den godtyckligt förvägrade konfirmationen åj biskoparnes utnämmande. Missbruken voro ingenstädes så stora, som inom kyrkan, och således hehöfde hon samyetsgranna och upplysta föreståndare för att afhjelpa dessa missbruk. Enj tredjedel af Spaniens biskopsstolar stodo ännu!l! lediga, ech regeringen har med rätta begagnat detta tillfälle att besätta biskopsplatser med män, som voro konstitutionen tillgifra och benägna att, enligt dess grundsatser, vidtaga reformer bland sima underhafvande. Om man hade skäl att tro, att den heliga stolen aldrig ärnade förlåts och erkänna de af Regeringen utnämnda biskoparne, så borde man anse denma heliga stol för ett vilddjur, med hvilket man råkat i strid, och j som man måste slå ihjäl för att få fred. I faltl. Rom gjorde motstånd, så borde man säga det-l. samma, att man beklagade, det man i så mångal år begärt en ynnest, som man kunde umsbära.