ning besvarade hon sålunda: Sire, Ers Maj:t har låtit underrätta mig, det jag denna morgon borde infinna mig ut! Dess rum. IFör första gången i min lefoad her jag nekat mig den lyckan att närma mig E. Maj:ts person. Dåjag kände, hvad som skulle blifva föremål för samtalet, och befarande, att jag dertill saknade tillräcklig sinnesstyrka, har jag vågat I taga mig friheten att angifva motiverna för mitt uppförande och vädja till Eder faderskänsla. E. Maj:t känner fallkomligt sanna förhållandet. Ja, Sire, Prins Jerome, Er måg, min maka och far för mina barm, vistas hos mig. Ja, Sire, jag är fårdig att aflägsna mig från Pmin Konungs palats, för att bispringa min maka, vid hvilken mitt lif är fäåstadt. Mina tankar hafva åtföljt honom under kriget, mina omsorger hafva skyddat honom under en lång och besvärlig resa, under hvilken hans lif ofta varit 1 fara; mina armar hafva omsiutit bonom uti hans olycka med större ömhet än uti de dagar, då han stod på höjden af sin Jycka. Prins Jerome blef icke min meka till följe af mitt eget val; jag bar emottagit honom af eder hand, då hans slägt beherrskade stora Kenuvgariken, och då hans hufvud bar en krona. Snart förenade sig med honom mitt bjertas känslor och befästade de band, som eder politik mig anbefallt. Äktenskapet och naturen ålägga pligter, som ej äro underkastade lyckans omväxlingar; jag känner dessa maxrtvåliggande pligter, och jag skall reta att dem upptfylla. Jag var Drettning, men jag är ännu maka och mor. En förändrad politik hos Regenterna har liktidigt störtat Franska Kejsardömet och tillintetgjort den thron, på hvilken eder godhet och prinsen, min maka, har låtit mig uppstiga. Vi hafva varit nödsakade att vika för omständigbeternas magt; den höglborna Marie Louise, Napoleons maka, har visserligen lemnat mig ett stort föredöme af undergifvenhei; men våra förhållanden äro icke desamma. Det allmänna bästa kan ålägga långvariga uppoffrinzar, äfvensom sådana, som kunna npphöra, då en ny politiks interessen göra andra anordnanden oundvikliga. — Ehura af lyckan upphöjde öfver andra menniskor, äro vi derföre icke mindre att beklaga. En bestående vilja afgör vår allmänna sociala bestämmelse; men dervid möter den ock gränsen för sin magtutöfning. Den kan ej äga något inflytande på de förbindelser, som Försynen oss sedermera ålägger. Den maka, som Gud och ni sjelf har gifvit mig, det barn, som jag burit i mitt sköte, utgöra i dag grundvalarne för min tillvarelse; med denna maka har jag delat en thron, — med honom skall jag dela landsflykt och olycka. . . . Endast väld skall kunna slita mig från hans sida. — Men ack! min far! min Kung! — — jag känner edert bjerta, eder rättvisa och edra grundsatsers rättskaffenhet; jag vet, hvilka de varit, dessa grundsatser, 1 afseende på de förbindelser, som ni ålägger hela eder slägt att respektera. Jag begär icke, att Eders Maj:t af känsla för mig må göra någon förandriug uti det förhållningssätt, som blifvit antaget i Öfverensstämmelse med Europas mägtigaste Furstars beslut; men jag nedkastar mig för edra fötter, för att utbedja mig eder tillåtelse, att min man och jag må kunna förblifva nära eder person. Men, min far, min Kung! om sådant blir oss ytterligare förnekadt, måtte vi åtminstone få försonas med eder, innan vi begifva oss till ett främmande land! Icke förr, än jag emo:tagit något prof af eder faderliga kärlek, kan jag viona nog styrka att visa mig inför eder. — Om vi måste resa denna afton, låt oss åtminstone afresa med säkerhet om eder välvilja och edert beskydd under lyckligare tider. Våra olyckor böra hafva en gränst — — Politiken skall icke alltid anbeftalla i afseende På oss, hvad sem är förödmjukande, och skall icke kheller alltid finna behag uti att degradera så många uti föregångna traktater erkända Furstar, och hvilka tillika äro förenade med de mest lysande och urgamla Europeiska Furstehusz Är då icke deras blod förenadt med vår?. Förlåt, min far och beherrskare, att jag på detta sätt yttrat mig, och värdes låta mig veta, att. detta bref icke blifvit med missnöje emottaget! Var försäkrad e, Catharina. Detta bref är, såsom den snillrika författarinna, Som förvarat datcamma åt historien. wvttrat.