20 NR VN utgöra societeten, vore tillsamman vederhäftige n för summan, så våger dock ingen penningkar nedlägga sitt kapital i dessa papper, då det in n galuada är säkert, att societeten oafbrutet i 4( år skall förblifva lika vederhöftig; ech detta än 1 så mycket mindre säkert, som de flestes stört sta förmögenhet hgger just i privilegiets kapitala värde, hvilket naturligtvis är noll, så snart försäljairg deraf är förbjuden. ij Men om äfven, — så antyder förslagets förfl svarare i Farmaceutiskt Notisblad — obligatio-jnerne icke skulle blifva goda på penningeImarknaden, så återstå ju alltid den utvägen, Jatt hvarje Apothekare behåller sina och får dem inlösta en dag; de löpa ju med ränta. Detta raisonnement är visserligen riktigt, så vida en säker fond för ränta och amortering fiznes ; men antagom, att denna skulle brista till slut, t. ex. efter några oeh trettie år, så kan en Apothekare, hvars obligationer först efter den titiden råka att utlottas till inlösning, blifva uten sitt kapital (ham eller hans rätts innuehafvare, lika godt), notabene efter att genom tillskott till amöorteringer hafva betalt kapitalet för andra gången. Få obligatioserna afsättning al pari, då, och endast då, blir han ersatt för sin inköpssumma, men dock med skyldighet att smånigom återbära ersättningen, så vida man icke antager, att han genast skiljer sig vid rörelsen ; ty i annat fall fir han verkligen återbära den skenbara ersättningen. Få obligationerne häremot dålig kurs och kunna säljas endast t. ex. till hälften, så har den socetetens ledamot, som nu ingår i kassan, i sjefva verket icke gjort annat än skänkt bort halfva privilegiets värde, likasom vi ofvan visat, att ban kan hafva skänkt bort det hela, i fall obligationerne ails icke kunna säljas, utan måste ligga hos h0onom sjelf, och i fall då fonden till slut befinnes inselvent. Helt annat vore förhållandet, i fall någon annan fond än Apothekarnes tillskott funnes för ränta och amortering, eller någen anman säkerhet än deras enskilda förmögenhet. Officerscorpsen kan wäl också på visst sätt sägas sjelf betala sin kassas obligationer; men dels sker det genom innehållande af något, som corpsen sjel! får; dels ske ständigt nya s. k. löneregleringar, så att corpsen väl kan, om ej ännu, dock snart, sägas hafva fått sin accords-amortering till skänks; dels: är förhållandet helt annat med embetsmän, som vänta sig många befordringar ännu och således betala till vinnande af en fördel för sig sjelfva. Apothekarne deremot, som icke göra anspråk på någon så kallad befordran, skulle betala blott för att afhända sig, hvad de nu innehafva. Vi tillstå, att ett verkligt ondt ligger i denna handel med privilegier, som på sista tiderna blifvit uppjagade till ett nästan orimligt pris — j något fall möjligen uppjagade just i speculation på någon ting dylkt som det nu påtänkta. — Men det enda, som kan röra det allmänna i hela saken, är den frågan, em konsten, om AÅApothekarnes bildning, skicklighet och drift lidit af det rådande systemet. Vi wo, att denna fråga kan besvaras med nej; det ser icke ut, som konsten aftiagit på sednare tider, utan tvärtom. Huruvida det skulle blifva ännu bättre, i fall Apothekarne blefve Kronans embetsmän (irotjenersksp lärer vara i fråga), det må den afgöra, som närmare följt verldens händelser och sett verkningarna af embetsmäns ingripande i allt, äfven i den enskilda industrien. I så måtto skulle Apothekarnes bildning stiga, att de då skulle nödgas studera en vetenskap till, nemligen lycksökeriet. Någon annan säker vinst af hela förslaget torde svårligen kunna uppdagas. Det enda näringsyrke, hvaruti vi kunna finna någet skäl för inskränkning och direkt kontroll, ör formacien. Men då kontrollen verksamt utöfvas och nogrann tillsyn hålles öfver Apothekarnes kunskaper, torde ock all den inblandning vara slut, som staten bör tillåta sig. Den orimligt uppstyltade previlegiihandeln måste småningom hejda sig sjelf, såsom alla onaturliga utväxter på industrien. Äfven bör man tillse, huru man skall tillställa med ett högsta domaremagtens prejudicat, som inräknar apotheksprivilegier bland tillgångarna i en konkursmassa. Vissa politici förråda en gruflig rädsla för reformer; och sannerligen hafva de rätt, då de se sådana reformer, som här ske. NN VR ————— LL ee