Aftonbladet – 6 februari 1837, sida 2

Qet förestående irkebishkopsvatet, Utdrag! af elit bref från Upsala den 3 Pebr. I samma mån deu I Mars, dezen för det tillstuadande Erkebiskopsvelet, valkas , 1 famma mån! börjar utan tvifvel nyfikenheten öfverallt 1 lan det blifva alltmera spänd på denva vigtiga förrättsing, och at den här skall vara sior:e än någorannorstädes, är naturligt, då det år Er kestifiet, som kommer att cirekt osh framför andra orter erfara i-flytandet deraf. Detta oaktadt ofvergår den itver, hvarmed det här i stif-! tet korresponderes öfver ämnet härs och tvärsi kontrakterne, näsiam all förväntan, och om icke just mågra intriger och kabaler kunna sigas vara i svang, så sparas likväl icke rid för aut bereda sinnena, Dessa äro eljest så eniga, att i fall opinionen fioge uttala sig med full frihet och utan allt inflytande, så vore utgången icke tvifvelaktig. Sverge eger i detta ögonblick bl sina Biskopar trenne, som tillika äro de mest frejdade nama vi ega, och kanske på låvgliga å I komma att räkna i den fosterländska litteraturen. Wallin, Tegnr och Franzen, de Svenska Sånggudiunornas älsklingar, är o ock Svenska Kyrkans heder ock stolthet, likasom de skulle vara det öfverallt. Detta lysande tretal, som följes åt vid alla ullfällen, då fråga uppstår hvad nationen eger mest utmärkt i bildning, om nit och omsorger för läran och församlingen, om des verkan som ea öfverlägsen förmåga och en ädel vilja samfaldt kunna ega till andras förädling, borde också naturligen böra tillsammans i frågan om den förnämsta medborgerliga hyllning, den Svenska Kyrkans och den andliga odlingens represen-: santer kunna tilldela. Tankarne äro ock föga I delade att det vore en verklig heder för uni-j versitetet, att få tillegna sig hvilket som helst. af dessa namn, och en försummelse, stt låta: tillfallet gå sig ur händerna att härom fritt yttI ra sin öfvertygelse. Imedlertid arbetas det. starkt på, att åtminstone icke alla tre måtte få förslaget , äfvensom man knapt kan föreställa sig hvilka bemödanden användas att förekomma förslagets gifvande åt en annan biskop, hvilken tillförene varit professor härstädes, och sedan den tiden åtnjuter en lika all-! män tillgtvenhet och vänskap för dess ävla,. rena och upphöjda karskter, som för dess lärdom och kunskaper. Allt detta sker för att om. möjligt verka till förmås för en annan mun, hvilken eljest icke har mycket för sig, utoni att han är ena fin och ifrig politisk ledare, men som säkert inom det stift der han nu bfinner sig får de flesta rösterna, i synnerhet af det skäl, att det stiftets eget presterskap gerna skalle vilja s se hozom förflyttad till annar ort. a Den 28 sistiidse Januari efled på Gustafsvik i Wermland, 22 år gammal, en Fröken Louise Adlersparre, euda dottern af framlidne Exceilensen Georg Adlersparre, etter en lång varig sjukdom. At detta unga fruntimmer lärer varit lika utmärkt för sina själsegenskaper sem för sin skönhet, samt a!lmänt saknad, kan mean sluta deraf, att notisen om hennes dödsfall är serskildt utmärkt med sorgkanter i Wermlands Läns tidning, som dessutom i en serskild artikel yttra : följande om henes bortgång: Den får ur flera synpunkier mera stämpeln af en apotheos, än eit vanligt dödsfall; och ingen lärer betraffande henne jäfva oss för öfverdrift, om vi säge, att heia hennes väserde tllkäsxnaI gaf det hon aldrig egentligen tillhörde en verld, hvarest mången tror sig handla klokt i att mäta föremålen efter sjelfkänslans osäkra kalkyler, utan en skönare och fullkomligare, der allt är kärlek, allt oskuld, snille och barmoni. Ehuru hon sällan vistats utom den husliga kretsen,! var hom dock inom hela orten känd, äfven sf dem som icke sett henne, samt bheundrad för sin evanliga bildning, sin anspråkslöshet och sina behag. Sista gången hen visade sig inom vår stads samhälle var vid det tiillfille i November 1834, då flera af v tens förnämsta herrskaper bade förenat sig om ett societetsspektakel på frimurarehuset oh förmån för de brand I skadade i Wenersborg. Hon hade der öfvertagit en roll ur Första Moötet af Scribe, och sällan torde skådespelskonsien på ett mera ide: aliskt och hänförande sätt blifvit utöfvad, är under dessa flyktande minuter, aldrig har den sanvare fezsitimerat sig såsom den första bland de sköna konsterna, sommansmältsnde med er engels natur. Intrycket häraf är det sista hon I här lemnade: hon lades några månader derefier på sin sjuksäng. Tidnings innehålla.