Justering af denna dagens protokoll. Afirädde. Den 1 Februari S. D. I öfverensstämmelse med sistl. dag beslut, blef undersökningen, angående upphofs mannen och kringspridaren af åtskilliga, nat ten emellan den 24 och 25 Januari här i sta: den anslagea proklamationer, nu åter företagen. och tillistädeskommo härvid Stentryckarne Magnusson, Schulten, Sundel, Schecde, Ebeling, Runocbom, Wallerstrand, Mejer, Spång, Cardon, Holm, Kapten Dreijer, Löjtnant Carl v. Scheele, Fru Sofie Möller och C. Regnell, i närvaro af Stadsfiskalen, Advokatfiskalen Fredholm. Innan undersöknriog vidare fortsattes, anhöll Löjtn. v. Scheele få tillkännagifva, att han, till förekommande af andra, onödiga och besvärande undersokningar, samt för att afvända de förvillande ryktena, att företaget skulle härflutit från andra källor, frivilligt ville erkänna, att han ensam författat, tryckt och utdelat de ifrågavarande Proklamationerna; uppgifvande Lojtpanten v. Scheele, angående de närmare omständigheterna härvid, att han sistl. Tisdags förmiddag författat skriften och afdragit den på stenen, samt, på e. m. samma dag, tryckt af densamma 50 exemplar, vid hvilka twllfillen ingen apnan person varit närvarande, att han, påföljande dags mörgon, emellan hl. 6 och 7, ensam, på åtskilliga ställen i staden inom broarna och på ett par ställen vid Drottninggatau, med vax fastsatt och på sådant sätt u:delat flera exemplar, äfvensom skickat exemplar derat till Redaktionerna af Det Sjette Af:onpladet och Stockholms Dagblad, med bifogade anovyma skrifvelser; att hans urderrättelse till Aftonbladets Redsktion, att flera exemplar blifvit å Ladugårdslandet utdelta, skett i afsigt att, såsom orden föllo: purra Aftonbladet; att motivet till proklamatiorernss författande varit den förmodan, Löj!nanten hyst, att nationen med välbehag skulle omfatta en anledning att betyga Hans Maj:t Konungen sin vördnad och kärlek på Hans födelsedag, samt för att, genom detta öppna tecken af folkets tillgifvenhet, förorsaka den så kallade oppositionen en decomfiture, samt att Löjtnanten icke ansett det vara något brottsligt att 1 dylikt afseende åstadkomma en folksamling; inlemnande Löjtnanten v. Scheele slutligen, tor jemförelse, koncep:et ull proklamationen, skrifvet af hans egen hand. I anseende till några i detsamma gjorda ändringar, gjordes Löjtnant v. Scheele derå uppmärksam, men förklarade, att desamma blifvit af honom sjelf verkställda, åfvensom att de olikheter, som emellan konceptet och aftrycken förekomma, blifvit föranledda af de ändiingar och uteslutningar, Löjtnanien vid renskrifningen gjort. Med anledning st! de i proklamationen förekommande uttryck, framställda såsom motsats vill en åberopad artikel i Aftonbladet, blef härefter Löjtnant v. Scheele tillfrågad, huruvida han hade sig något sådant bekant, hvilket honom ålåge att upptäcka, såsom Svensk medborgare, oflicer och stående på den bildningsgrad, att han om sn skyldighet i sådart fall icke borde vara okuonig; till hvilken fråga Löjnanten genmälde, att något sådant vore hovom Åeclt och hållet obekant. Advokatfiskalen Fredholm anmälde, att, då Löjtneanten v. Schdele vumesa uppgifvit sig såsom författare och utdelare af proklamationerna, någon vidare undersökning af honom icke ås.undades, 1 afseende på de öfriga Stentryckarne; äfvensom att den erbjudna profskrifningea af sig sjel! komme att förfalla. Förbehållande Advokatfiskalen sig att, sedan Protokollet blifvit justeradt, få med sima ansvarspåståenden inkomma. Öfver-Ståthållare-Embetet beslöt, att uppskjuta målet till nästa dag, kl. 12, då Löjinanten von Sahcele borde tillstädeskomma, samt samtlige Stentryckare och deras arbetare, skulle kallas till justering af Protokollet för den 31 Jjaouari och denna dag. Afträdde. Hela denna bistoris år således lyckligen bragt ill ända, hvad den hufvudsakliga upplysningen beräffar. Innan imedlertid slutliga Utslaget meddelas, torde det vara förtidigt att gå i förväg med nigra reflexioner öfver det hela. För denna gången ger Hr yScheeles yttrande, att han, ull Red, at detta blad hade anonymt insändt ett afiryek af dea ifrågav. skriften, och att detta skett för att purra Aftunbladet, oss endast anledning att erinra angående anekdoten om en bonde, som skjutsade en resande en strärg Vinterdag. Den resande var klädd i en syrtut med