NE I RÄTTEGÅNGEN MELLAN HOFKAMRERA REN VON WERNSTEDT OCH KONGL. I HOF-STALLET, Diskontlånen, VV. agnen, Sammetet.) Till den kuriösa sidan af denna sak, hvarom vi förut flere gånger refererat i detta blad, hörer ännu åtskilligt, hvilket vi här få feamlögga. Af de föregående uppsatserna är bekant,eatt Hr Werustedt hade omtalat Kongl. Hofstallets penningeaff.rer såsom så skrala, att fordringsägare måst i flera år afvakta sin efterlingtade betslning. Då He W:s motparter i bestämda erdalag hade förnekat detta förhållande, och uppforärat hozsom att bevisa det, har han ansett sig föranledd att framlägga åtskilliga sådana bevis, hvilka lemna ett eget begrepp om hushållningen vid ifrågavarande inrättning under den tid, hvarom tvisten handlar. At. börja med förevisade Hr W. vid BorgRättens session den 3 Dec. flera för Hofstallets räkuing utgifaa Diskontreversal och bifogade dea uppgift, att man, för omsättning af Diskontlån, nödgats upptaga lån på andra håll, ull bevis hvarå ytterligare en skuldsedel pres.nterades. Vid sessionen den 17 Dec. gick H. W. närmare in i denna sak uti ett då inlemnadt skriftligt anförande, åtföljdt af åtslulliga bilagor, deribland man i synnerhet anmärker en vittnesattest af Vaghmakare-åldermanen Wahlström: en handling, verkligen af sällsam beskaffenhet. Äfvenså förtjenar särskild uppmärksamhet den mot slutet af anförandet fö rekommande uppgift om en längre tid obetald sammet för ett visst behof. Jemte attesten och ett sammandrag af Hofstallets räkenskaper uar der Hr W:s tjenstetid integes här det nämnda anförandet i sin helhet, såsom tillika utvisinde de vidare inkast, hvilka blifvit gjorda emot Hr W:s fordringspretention sant hans svar derå: