nas till 2 å 300 Riksdaler på afionen. Denaa Thydra griper således alltmer omkring sig, och flere hufvaden uppvexa, när ett afhugges. Skola då vederbörande ej kurna med ens nedslå henne genom någon Herkulisk åtgärd? Dagbladet har, sedan en ansvarig Utgitvare funnits till de bekanta proklamationerra, nu börjat upptaga polispro:okollet i saken, hvilke: Jemväl vi här införa, emedan det torde intressera åtskillige läsare äfven i landsorten; förbehållande oss några anmärkningar efteråt. Utdrag af Protokollet hållet hos ÖfverStåthållareEmbetet för Polisärender i Stockholm följande dagar år 1837. . Den 28 Januari. S. D. Till OfverStåthållareEmbetet hae StadsFiskalen, AdvokatFiskalen Fredholm inkommit med ett memorial, så lydande: Af den anledning, att originalerne till de å åtskillige ställen här i Staden utsatte, och på morgonen den 25 dennes anhållne samt till Kongl. Poliskammaren affemnade så kallade proklamationer, hvilka till innehållet blifvit i Aftonbladet för nyssnämnde dag ordagrant återgifne, vid granskning befinnas l vara tryckta medelst så kalladt öfvertryck på sten eller zinkplåt, och således icke kunnat, efter sannolikheten, utgå från annat fabrikationsställe, än der lithograli idkas; alltså och för vinnande af upplysnjngar om tillkomsten af ifrågavarande proklamationer, får jag -härmed anhålla om kallelse till en början å samtlige här i staden varande Lithografer, nemligen: Hrr Magnusson, Schulten, Sundel, Scheele, Ebeling, Rundbom, Wallerstrand, Meijer, Spong Cardon, Holm, Kapitenen Drejer, Löjtnanten von Scheele samt Fru Miller, att hvar för sig uti ämnet höras och sine förklaringar afgifva. Stockholm den 28 Jan. oo J. G. Fredholm. Med anledning häraf hade OfverStåthållareEmbetet låtit till i dag uppkalla Stentryckarne Jacob Magnusson, Aug. Schulten, Ol. Sundel, Johan Maur. Schele, Johan Ludv. Ebeling, Carl Gustaf Rundbom, Ulric Aug. Wallenstrand, Joh. Petter Meijer, And. Magns Spång, Joh. Elias Cordon, Wilhelm Holm, Kapitenen Leonard Dreijer, Löjtnanten Carl von Scheele, och Fru Sofia Miller, hvilka ålfa vid detta måls påropande tillstädeskommo. AdvokatFiskalen Fredholm, äfven uärvarande, förevisade åtskilliga exemplar af den ifrågavarande proklamationen, som var af denna lydelse: (Se bladet för den 25, hvarest denna skrift finnes in extenso aftryckt, hvarföre den ej här upptages). Sedan samtlige närvarande stentryckare fått påse och jemföra de särskilta exemplaren af dessa proklamationer, samt blifvit uppmanade att tillkännagilva hvad de hvar för sig kunde hafva sig bekant om sättet huruledes samma proklamationer blitvit tryckta och stället der sådant skedt, förklarade alla, att de ansågo roklamationerne tillkomne genom så kalladt öfve ok, hvilket på det sätt skall ske, att med kem; äck skrilves på särskilt dertill prepareradt på som vidhäftas zinkplåt eller sten, derefter bfbpbret fuktas med vatten, då det skrifna fastnar på stånen samt papperet aftages, men att ingen af de närvarande hade tryckt, eller kände hvem som låtit trycka de omförmälda proklamationerna. Hvar för sig anmodade, att lemna utlåtande huruvida berörde skrifters tryckning skett med zinkplåt eller sten, anförde: Magnusson: Att han ej kunde bestämdt yttra sig, huruvida sten eller zinkplåt varit begagnad vid skriltens tryckning, Schulten: att han för sin del trodde, att skriften blifvit aftryckt medelst sten; Sundel, Wallenstrand, Meijer, Spång, Cardon och Fru Miller: att de icke tilltrodde sig kunrma bestämma, om zinkplåt eller sten varit nyttjad till tryckningen af ifrågavarande skrift. Schele: att han, som väl känner huruledes såkalladt öfvertryck sker, men icke vid sitt tryckeri begagnat eller begagnar detsamma, icke med säkerhet kunde bestämma om ziukplåt eller sten blifvit begagnad vid skriftens tryckning; Löjtnant von Scheele: att han äfven vore osäker huruvida zink cller sten blilvit begagnade vid skriftens tryckning, men att han dock, vid betraktande deraf att trycket tagit ojemnt på papperet och syntes något blindt på åtskilliga ställen, trodde, att zinkplåt dertill blifvit nyttjad; anmälande Löjtnant Scheele, att han aldrig begignar zinkplåt i sitt tryckeri. Rundbom: att han icke kunde lemna bestämdt svar på frågan, om sten eller zinkplåt blifvit vid tryckningen nyttjad; Ebeling: att han trodde det en grofslipad korrig sten blitvit begagnad, till hvilken törmodan Ebeling sade sig hemta anledning af de ojemnheter, som 1 aftrycken företedde sig: Holm och Kapten Dreijer: att de instämde i Stentryckaren Ebelings yttrade åsigt, samt Kapten Dreijer särskilt, att han, som dagligen vore sysselsatt med öfvertryck såväl å zinkplåt som sten, ansag zinkplåt ej hafva blifvit begagnad, emedan denna icke lärer kunna nyttjas utan att vara polerad, då ej sådana ojemnheter, som åa nu förevarande altrycken, pläga förmärkas. Kapten Dreijer gjorde härförutan den framställning, att, då det ej mindre för honom än ölfrige stentryckare vore obehagligt, att i ringaste måtto vara misstänkte för tryckningen af ifrågavarande anonyma pro-! klamationer, hvar och en al nu närvarande stentryc-Js kare måtte tillåtas med liflig ed försäkra sin oskuld och okunnighet om proklamationernas tillverkande och tryckning, så framt en sådan edgång med lag och författningar vore lämplig. la närvarande stentryckare förklarade enhälligt, att de voro färdige genast allägga en sådan ed; dockt, anmärkte Löjtn. von Scheele, att han under sisth Jul och början af detta år varit af sjukdom sängliggande, och derunder ej kunnat tillse sitt tryckeri, hvarigenom händt, efter hvad Löjtn. sedan fått veta, KA