Aftonbladet – 31 januari 1837, sida 1

STOCEHOLM den 31 Januari. De på förmiddagen ankomne utländska posterne medförde tidningar från Paris af d. 19, från London af d. 20, samt från Hamburg af d. 24 dennes. Det afsteg, Fransyska regeringen tillät sig från landets lagar, till förmår för prins Ludvig Bonaparte, då hon försatte honom i frihet, har burit sin frukt i juryn i Strasburg. Alla de 7 för upploppet derstädes ti!ltalade hafva nemligen af juryn blifvit alldeles frikända. Bland dessa anklagade var dock en chef, som sökt förleda sit regemente till affall från den regering, han svurit trohetsed! Man kan svårligen klandra juryn att, sedan hufvudmannen fått slippa undan strafflös, hen ej ville, att det skulle gå hans medbrottslige värre, än det gått honom. Efter 3 dagars häftiga debatter i Fransyska Deputeradekammaren, rörande ordalydelsen af de fraser i adressen, som skulle tjena till svar på trontalets angående Spanien, har ministCren segrat och adressk ommissionens förslag gått igerom. Frankrike. Om den oförmodade ändalykt, som upprors-processen i Strasburg tagit, hafva vi redan nämnt i inledningen. Debaatterna vore vidlyftiga och till en del ganska interessanta. Öfverste Vaudreys försvarare, Ferd. Barrot, framställde i bjerta färger, huru regeringen sjelf stängt vägen för rättvisan, i det den, som i första rummet borde ansvara och ge upplysningar, blifvit undanskaffad, ehuru han förklarade sig beredd att ansvara för sina gerningar och dela sina medbrottsliges öde. Hr Barrot utdelade skarpa hugg åt vederbörandes lust att undantaga vissa personer från lagens makt. Vi skola söga dem, att de genom dylika brott mot grundlagen bereda revolutiomer och på visst säti sanktionera dem. General-Prokuratorn hade sagt, att Ludvig Bonapartes bortskickande icke hörde under domstolens granskning, medar det vore en handling af det konungsliga prerogativet. Barrot visade, att denna benådning midt under rättegången var oformlit och dessutom illa använd, då delinqventen e begärde nåd. De frarelagda protokoillerne vis: icke spår till någon Konungens åigärd, såson benådning är, vtan en regeringshandling, son här utgör ett lagbrott. Hufvudmannen i komplotten har clagligt blifvit ryckt undan rättvisan men verktygen vill -man låta döma! Mean vill Hrr Juryman, göra Er till d.lwgare i förolimp ningen mot lagen; man will, att J skolen sanktionera orättvisav! Men J skolen bäfva tillbaks för en dom, som skulle helga kränkningen a grundlagarna, af lagen om allas jemnlikhet! I Denna framställmng gjorde också verkan, den 18 Jan., sedan domaren resumerat målet, skallade i domsalen: frikän ! frikän! efter Juryn, då den afsträdde in i sitt öfverläggnings rum. Då Jurymännen återkommo och förmannen förklarade, att alla sju de anklagade vöra frikände, ropade Pariseradvokaterne: ?Viven les Alssciens! och åhörarne ropade: Vivent les honorables avocats, de Paris ! — En tidniog i Paris hade annonserat sin afsigt att meddela sina lasare alla de anklagades porträtter. Åuoriteterne hade dock vägrat detta. (Man vet, alt gravyrer och stentryck ej få, enligt Septemberlagarna, utgifvas utan tillstånd.) Vi hinna i dag icke meddela den, genom Herr Thierss anförande i synnerhet märkvärdiga, fem dagar långa debatten hos Deputerads-kammaren angående adressförslaget i fråga om interventionen i Spanien. Utskottets projekt anlogs, som man sett, med den betydande pluraliteten af 71 röster. Hvad Meunier angår, vet man ännu icke med