verkliga förhållanden rsed suppositioner, hvilka hos den, med ämnet obekanta, läsare, kuana väcka uppmärksamhet, men som för den mnärmare skådeplatsen stående förlora all sannolikhet. Från början af år 1834, eller sedan jag inlemnat mina kostnadsförslager och planer till slussanläggningar i Clarelfven, datera sig min kännedom af ett och annat ämne, som rörer dessa företag, och det är på grund häraf, som jag ytterligare kan lemna vpplysving öfver 2:ne Vvigtiga frågor, hvilka uti Hr Grefve Frölichs framställningar förekomma, angående det af Amiralen Grefve Cronstedt vid Christinehansns marknad sistlidit år hållna sammanträde. Hr Grefve Frölich säger: att ett anslag der var gjordt till sammanträde iför Konungens Befallningshafvande påföljande morgon å vanligt ställe, för att cmottaga propositioner af Contre-Amiralen I Grefve Cronstedt i afseende på verkställighet! af oftanämnde Slussanläggningar på Clarelfven. Annonsen eller anslaget, som det kallas, var både skrifvet och uppsatt af mig, och jag kan således upplysa allmänheten, att det icke innehöll! ett enda ord, som handler om Koaungens Be-; fallningshafvande eller saramssträdets offentliga natur; men som mitt nekande och Grefve Frölicehs jakande väga lika inför opinienen, så mår ste jag såsom öfvervigt å min sida taga hela den stora samling af aktade personer, hvilka under loppet af en hel dag sågo den ifrågavarande annonsen, såsom vittnen för min uppgift. Till följe af densa annons sammanträdde ett! betydligt antal persorer, och vid detta tillfälle säger Grefve Frölich ytterligare, att Armiralen Gre:ve Cronstedt å Regeringens vägnar erbjöd den eller dem, som med Slussanläggningarna ville sig befatta, understöd till byggnadskapital! genom anskaffande af fonderadt lån, der sådant ej af den byggande sjelf kunde anskaffas; men att i begge händelserna Regeringen vill tillslåppa hälften af hvad gom erfordras till ränta och amortissement. Hår måste jag åter göra en förklaring, i rak strid med Hr Grefvens, och inför det allmänna förklara, att Amiralen Grefve Cronstedt vid ifrågavarande sammanträde icke med ett enda uttryck tillkännagifvit, som skulle han af Regeringen erhållit uppdrag, att erbjuda några understod till oftanämnde slussanläggningar; men väl föreslog Amiralen sjelf och lofvade att hos. Regeringen söka genomdrifva en så allmän nyttig sak, hvarföre han också begärde, att de me I tresserade personerna sKulle till Kongl. Maj: tt. genom 3.dje Afdelningen inkomma med tillförHiliga anbud, då han hoppades kunaa bereda framgång åt förslaget. Så förhåller sig saken ; men för att äfven vid denna fråga icke lemna allmänheten att våga emellan tillförlitligheten af. mina och Grefve Frölichs uppgifter, måste jag) uppmana dem, som vid sammanträdet voro närvarande, och särskilt dem, hvilkas namn jag påminner mig, att tillkännagifva, om de på annat sält, än jag nu uppgifvit, fattat Amiralen: Grefve Cronstedis gjorda framställningar. De närvarande voro Landshöfding Wingård, BruksPatron Capitenen I. Vern, Förste Landtmätaren Örn, Hof-jägmästaren Falk, Löjtnant D. OQO. Lilljehöök, och som jag vill minnas, äfven Lektorn vid Carlstads Gymnasium Söderberg. Då jag i detta afseende nämner Landshöfding Vingård, kan det icke undfalla den uppmärksamme läsaren af Grefve Frölichs skrift, alt Landshöfdingen, utan reservation, undertecknat och tillstyrkt Committerades wvnderdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t, då deruti likväl förekommz2 yttranden, som förutsätta, att Amiralen Grefve Cronstedt verkligen å Regeringens vägnar lofvat bidrag till Forsshaga Slussanläggning, men troligtvis har nu Landshöfdingen icke snsett sig behöfva fästa sig vid detaljerna af skriften, och på sådan grund låtit den, ehuru i detta afseende crigtig, passera. E rr Sammanträdets slut frågade jag Amiralen Grefve Cronstedt om Associationerne sjelfva skulle besörja jordersätltningar c., hvarvid Amiralen befallde mig genast gå till Hofmarskalken Croneborg och helsa, att då 3000 Ber Bko lofvas till Slussanläggningen vid Forsbaga (huru detta löfte tillgått synes af det förutstående) hade Associationerne att uppgöra med Jordägaren, hvilken här var Tit. Dickson, så väl om Railvägen som andra ersättniogsamspråk. Huru I Associtionen nu skulle behandla frågan hos Hr Dickson behöfde Amiralen Grefve Cronstedt icke bestämma; emedan sllmänna författningar I bjuda, att, om godvillig öfverenskommelse i dylika fall icke kan träffas, gode män. då skolaj skilja tvisten. -— tarda gannm dar fun 0 Ja 4illasAellklaaa Ior