Aftonbladet – 25 januari 1837, sida 3

Yr vågar nästan hoppas, att de vunnit Rece:s bifall, ty dl de kallas af honom nättav — anser han det för en förljenst. Att vänja lärjungen vid onödig vidlyftighet, 1 vore, att, enligt Rec:s ord, försätta honom i den ? gyllene tid, då han kan slå omkring sig med glosor, Lt som tillfredsställa allt, utom det vetenskapliga förr ståndet. Men, säger Rec. vidare, i läroboken bör allt finnas upptaget, som lärjungen ej får vara okunnig om. Hvad en lärjunge bör hafva inhemtat inom 1 hvarje afdelning af våra skolor, är bestämdt i Skol. : Ordningen!, och Förf. vågar, på grund deraf, hysa 1 den tanken, att i hans Grammatika Etymologien in1 nehåller ej biott hvad man med rätta kan fordra af 5 en välbeställd priman, utan fulft ut så mycket, som ; behöfves för lärjungar i de lägre klasserna af en lär domsskola, samt att den tolfbladiga syntaxen,, så i vida den ej blott läses utantill, utan äfven fattas med t förståndet, är allt, hvad inom dessa k — :er i den ) vägen egentligen bör läsas utantill.s Rec. ppgifver tj blott en sak, som han anser nödvändig, och som saknas 1 Förf:s bok, nemligen: anvisningar, huru man af substantivernas form skall sluta till deras genus;Emen I dessa anvisningar hafva blifvit utelemnade, emedan un dantagen i de flesta fall blifva så många, att man sällan med säkerhet kan använda regeln. I allmänhet synes Rec. hafva förgätit, att Förf. för den tidpunkt, då lärjungen kan läsa en lättare klassisk författare, yrkar bruket af en vidlyftigare språklära. Hvad Rec. vidare yttrar om borgarskolor och pensioner, om nyttan af minnets Öfning,, om arbetsamhetens allvarsamma lag, m. m. äro allmänt kända och erkända saker, men tyckas icke höra hit... De erinra något om de glosor,, om hvilka Rec. förut talat, och med hvilka somlige författare, i synnerhet de, som författa recensioner, gerna slå omkring sig. I 2:0o Utvecklingen af Satsläran är, enligt Rec:s tanke, oredig) och synes ej ämnad att grundlägga något nytt syntaktiskt system — I denna sednare förmodan har Rec. fullkomligt rätt. Ar 14798 utkom från Holmbergska bektryckeriet i Stockholm en Latinsk Grammatika för begynnare, innehållande sjutton blad, och inom dessa sjutton blad en sexbladig syntax med föregående satslära efter detta system. Upplysningsvis må nämnas, att författaren till denna gram matika, dåvarande v. Rektorn vid Stockholms Cathedral-Skola, sedermera Rektorn vid Upsala CathedralSkola, Professor J. C. Höjer, hade vid slutet af denna satslära gjort följande anmärkning: Den somiredigt fattar det nyss anförda, undgår många tvifvelsmål och behöfver få reglor i Latinska Syntaxen., Rec. finner dessutom i Rektor Boivies Svenska Språklära, tryckt i Upsala 1834, sid. 6: Då uti en sats predikatet uttryckes med ettserskildt ord, står (i Grammatikaliskt hänseende) såsom copula ett verbum neutrum eller passivum, och sid. 94: ,allahända ord, ja, till och med hela satser, kunna understundom bejtraktas såsom subjekt. Systemet är således ingalunda nytt. Att det är viktigt, har Rec. icke bestridt. Att dess användning vid undervisningen, i stället att åstadkomma oreda,, skärper lärjungens eftertanke och reder begreppen, anser Fört. bestyrkt af sin erfarenhet, både som lärjunge och lärare. Denna erfarenhet bevisar måhända icke mycket för andra; dock tror Förf. den gälla icke mindre, än en recensents maktspråk. — Syntaxen har dessutom, enligt Rec:s tanke, det felet, att den är för kort. Bärjungen måste ovillkorligen läsa en utförligare; och hvar och en inser lätt, att en sådan hopblandning af regelsystemer ej duger. Förf. inser, och troligen ganska många med honom, att det mycket väl går an, att en kortare och enklare lärobok för begynnaren användes i samma undervisningsämne, hvaruti den mera försigkomne nyttjar en utförligare. Den lärokurs, som vid första bekantskapen med:ett läroämne bör genomgås, måste vara inskränkt och lätt öfrverskådlig, för att undvika oreda. Sedan den första grunden i en mindre lärobok blifvit säkert inhämtad, utvidgas lärjungens kunskap genom bruket af en utförligare. Detta ombyte af läroböcker, i mån af en stigande kunskap, är öfver allt ganska vanligt,, Att förbigåjalla exempel på andra ställen, vill Förf. endast erinra, t ati Upsala Cathedral-skola undervisningen i Latinska Språket börjas med Schrams lärobok, hvarefter Dahls Grammarika nyttjas. Erfarenheten är således itven härutinnan på Förtf:s sida. 3:o Vid Läseboken anmärker Rec. watt han ej kan use, hvad serdeles nytta explikationen kan medföra r paradigmernas läsning, och att ingen gradation innes från lättare till svårare satser och meningar., Härpå svaras, att, enligt Förk:s afsigt, ej blott explication, utan äfven ordens resolution, bör gå parallelt ned grammatikans läsning. När lävjungen genom uanläsning i grammatikan inhemtat ett paradigma eller n regel, har han genast i det explicerade stycket af äsboken mångfaldiga cempel, medelst hvilka hans geiom utanläsningen förvärlvade kunskap pröfvas och ;efästes, I detta afseende linnes all gradation, som chöfres, då ordningen i Läseboken är densamma som Grammatikan, och exemplen öflverenstämma med reeln. Detta borde vara klart genom Förf:s anvisniug företalet, Han kan ej tydligare framställa det. kulie någon likväl ej inse, hvartill dessa Öfningar ena, så kunde man förmoda, att han ilärdomsskorr har jultet att beställa.v . Rec. har yttrat sitt misshag öfver det tillopp af rfattare eller försökare, som befatta sig med utfvande af läroböcker. Mångap, säger han, hafva ed sin tjenstvillighet stiftat ofog inom läroverken.n etta omdöme är nog strängt. AF ett försök till en robok kan aldrig någotofog inonrläroverken, uppomma. Ar arbetet vodugligt, kommer det troligen drig att nyttjas vid något läroverk; derom förvissar ;s lärarnes urskillning och ephorernes upps Är