Aftonbladet – 24 januari 1837, sida 2

LITTERATUR. Biskopen i Götheborg och hans herdabref, eller handlingar rörande prestmötet i Götheborg år 1836. Vi meddelade för någen tid sedan i detta blad en kort notis om prestmötet i Götheborgs stift, men, icke närvarande på stället, hade vi om det förnämsta, sem dersiädes tilldrog sig, icke kunnat lemva någon närmare underrättelse förr än handlingarne från trycket utkommit. Detta har nu skett, och allmänheten har i berörde handlingar erhållit ett dyrbart Åktenstiick ifrån kyrkan. Öfverherden för den Bohusländska bjorden, Herr Biskopen och Kommendören m. m af Wingård har talat till sin församling, och en så märkvärdig mans tal skall naturligtvis återljuda i alla landsändar. Sarmla7en i Strengnäs var den förste, som rkyndade att tillegna sina spalter ett utdrag derat, och Statstidningen har sednast följ: exemplet med en djup och snart sagdt vördnadsfull hommage åt den om stater, kyrkan och läroverket lika: förtjente Biskepem, hvars sakrika klarhet och egna energiska föredrag det officiella bladet finner ofta erinrande om Taciti kraftfulla korthet, någon gång äfven om dennes epigramatiska vändringar. Redan den uppmärksamhet detta dokument sålunda vunnit på annat håll, förpligtar oss att icke helt och hållet med tystnad förbigå detsamma, äfven em det icke i sig sjelf vore i hög grad fö:tjent af ett närmare skärskådande, såsom en formlig trosbekännelse af en upphöjd och inflytelserik mans i-staten åsigter öfver tiden och dess anda i allmänhet, för hvars öppna framläggande man måste hålla hbomem räkning, äfven om man är af en motsatt tanka, uti de flesta delar, så mycket rera som framställningen icke kam frånkännas en pikamt stil genom hvilken den ganska väl kan tällas vid sidan af, om ieke framför, det namnåunniga Gymnasiitelet 1 Wexiö. Bet vore lika obilligt ait begära, att en biskop nu mere skulls uppträda utam att tala politik, sor att några spanmälsproducemter kunde råkas utan att resomsera em priserna på brärvin eller några klädesfabrikanter, uten att lägga sina hufvuden tillsamans, angående vådan af den s. k. fria införseln. Biskopsembetena hafva uti kyrkans närvarande ställnin g till staten, mer och mer närmat sig till, hvad de i framtiden troligtvis uteslutaede komma att blifva, memligen politiska vehikel till bekämpande af den demokratiska andan. Att hafva hufvua för politiken måste följaktligen bädanefter blifva ett af de förnäresta reqvisita och meriter, för att i vederbörandes ögon blifva en duglig och användbar biskop, och i detta hänseende bör man icke neka biskopen i Götheborg att vara en af de mest durkdrifaa och skarpsinniga. Långt ifrån derföre att undra på den högre politiska flygt Hr Wingård tagit uti sitt herdabref, bör man lätt finna, att sådant hör till tjensten, i synnerhet i dessa kritiska tider, då man föreställer sig att fåren icke kunna nog vaktas, så framt de äfven i framtiden skela kunna klippas. För vår del finna vi med serdeles tillfredsställelse, att Hr biskopen genom talets utgifvande på trycket, lemnmat en oförmodad hyllning åt publiciteten, hvilken annars icke är hans vär, då han dymedelst inträdt inom den offentliga diskusiomens skramk. Också måste det medgifvas, att det kan vara ett nöje att någon stund tornera emot en sådan andelig riddare, Väl äro rustmingen och färgerna icke n ; emedan kämda tänkesätt föras i skölden, mem stridshästen tumlar och vrenaskar tappert, och lansen och svärdet föras icke utan koketteri. Skada blott att den biskopliga