Aftonbladet – 23 januari 1837, sida 3

slafskeppen. På däcket äro de utsatta för all slags väderlek. Deras föda består i litet ris och vatten, och dröjer farten något mer än vanligt, så hotas de af hungersdöden. Vid anI komsten till land, blifva många ett rof för klimatet eller falla offer för rödseten genom ett glupskt förtärande af de Indiska frukterna. Många åter, som öfverstå detta eläxde, vilja i hast samla rikedomar, ech då arbetet ger för knappt underhåll, så blifva de tjufvar och skälmar. I China, som annorstädes, är det mest folkets afskum, som lemnar sitt fådernesland, och kristna lärans utbredande ibland dem är, i anseende till deras sedeforderf, vida svårare än det skulle blifva bland Chinas egentliga befolkning. De Engelska fartyg, hvarpå Gitzlaff gjorde sina sednare resor, hade för afsigt att utvidga och befrämja handels relatiogerna emellan Engelska Ostindien och China. Folket röjde nästan öfverallt mycken benägenhet derför; men Mandarinerne deremot så mycket större obenägenhet. De afviste öfverallt Engelsmännen, men vågade på intet ställe något allvarligt försök, att nyttja våld. De anstalter, man här och der låtsade göra att gifva vigt åt sina hotelser, väckte endast Engelsmännens åtlöje. I synnerhet tycktes de frukta, att desse skulle författa kartor öfver landet. Misstanka och feghet äre hufvuddragen i denna styrelses karakter. Då mån känner Enpoglands ofantliga välde i Ostindien, måste man med något skäl förundra sig öfver den trångbröstade politik, det derstädes följt. Huru, om Stwor-Britanien i stället att med vild och imtriger underligga sig den ena Iodiska staten efter den andra, utan att bygga sin magp på något annat, än de medel, hvarigenom den förvärfvats, wpphäft det van smniga prehibitif-system, dat derstädes infört: — och hvars fjättrar det först ueder de sednare åren något litet börjat lessa — om det Indien sökte plantera välgerningarne af den Eurepeiska kulturen; em det, under sitt sista krig med Birmanernes kenung, i stället för några provimrser, som det fråmtog honom, och hvaraf kompagniet verkligen har flere, än det hinner sköta, om det i des: ställs gjort till fredsvilkor en fri bandel inom alla dess rikes landamären; om det begagnade blott en del af sin magt att tvinga Chinas Kejsare till em likadan hagdelspolitik — ty tvåmg är det enda som der verkar — hvilka oberäkneliga välgerningar skulle ieke derigenem uppkomme för menskligheten, och, även i ekonomiskt hässeende, hvilka oantlige fördelar skulle ej tillskyndas Englands och — Europas-handel!. Detta vore den verkliga nissions-anstalten till utspridande af den sanna Sristendomen. RR RA