Aftonbladet – 21 januari 1837, sida 2

dessa summor hade af Protokolls-kommitteen 1833 blifvit anmärkte såsom mot Giundligen utbetalde tillökningar utöfver de af Siorthiaget bestämde löner, och den siste såsom en statskassan tillkommande besparing för en vakant tjenst. Finansdepartementet bade i sitt Konungens proposition åtfiljande föredrag sökt bevisa Konungens rätt att bevilja löntillökningar. Närvararde Storthings 3:dje Kommitte har visat, att denna åsigt tydligen strider mot Grundl:gens , men ändock funnit att billighet och klokhet talade för eftergift af berörde summor. Kommitteen yttrar for denna åsigt, att sedan Odesiinget 1834 på ett bestämdt sätt förklarat Konungens formenrta rätt att bevilja lönförekningar vara till den grad stridande mot Grun dl:gea, att samma förökningar borde af vederbörande till statskassan återgäldas, hade ingen tillökning vidare blilvit af regeringen beviljad, samt att man så val häraf, som af den oms ändigheten att tillökningarne blott funnos förslagsvis å dan Stortkinget nu förelagda löulistan uppförde, skäligen tunde antaga att regering:n nu öfvergatt tll den äsigt, hvilken nattional-represcntalionen, i öfverensstämmelse med G-undlagen hyllar såsom den rätta, och ati således den hittills existerande meningsstriden rörande rättigheten att bevilja löntillokningar kan snses häfven, hvadan eftergift af de anmärkte posierne icke bör förmodas utöfva någon skadliz inflytelse på Storihingets bevillningsrät. KommittEen bemärkte väl rörande Ststsrådet Collets löntillökning, att Finans-depariementet , hvars chef Statsrådet var, 1833 yttrat att följande Storthing så mycket håaldre torde finnas fenäget att besluta statskassans utgifvand2 af anmärkta summan, som den mer än betick:es af Storthingets (1833) för Statsrådet beviljsde gratifikation af 2600 Spdr, och att man af detta yttrande kunde draga den sluisats att Statsrådet renoncerade gratialet, i händelse afskrifoicgen beviljades, men arsåg det vara mindre delikat ett begagaa denna Statsrådets eftergifveahet, på hvilken Kommittgen emellertid velat fås a Storthingets uppmärksamhet. Tiil följe af alla dessa grunder föreslog Kommiden följande beslut: ?PH. K. Maj ts nådiga proposition af den 10 Aug. 1835 om at åt skillige af Odelsthinget till ansvar anmä:kte summor må passera till sutlig utgift af Statskassan, bifalles på förekommande omstindigheter. Öiver detta förslag uppstod hkväl de bat i så måtto, att några ledamöter (Holst, Sörenssen, Christensen m. fl.) förklarads att de väl billigade efter giften och instämde i kommitgeas premisser, för så vidt desse förklarsde Konungen oberättigad att bevilja lönforokningar, men att de skilde sig i afseende på foresen at besluI tet, emedan denna syutes utmärka ett bifall ill Konungens proposition, hvaremot de önskade beslutet så affsttadt att de ifrågavarande summorna efterskänktes. Andra åter (Knudizoa, Hjel) ansågo det betärkligt att efterskänka statens rätt och upphäfva hvad ett föregående Storthing beslutat. Knudtzos bestred i synnerhet all eftergift af Statsrådet Collets löntillökning, hvaremot Hjelm billigade denna mer än de ofrige äfven på dem grund att mationen ej borde I försumma detta tillfälle att lemna statsrådet ett bevis på dess erkänsla, och för honom göra ett undantag som grundade sig på utomordentliga data. Kommitteens hemställan bifölls likväl med större och mindre plursliteter. Bref fån Pia I Adntet af förra måiradan