parkakor och öfrige 1 ståndet förvarade godbitar. Karlen arresterades och förevar i går till förhör i Kongl. Poliskammaren. Han uppgaf sig vara Sjöman från Carlshamn och heta Oiof Björkholm. Angående sitt ärende i ståndet hade ban en rätt naiv berättelse. Han sade sig neml. hafva på gatan sammanträffat med en okänd mansperson, som, sedan han en stund åtföljt Björkholm och denne velat skiljas vid honom, frågat Björkholm om han ej ville hafva en sup, så hade den okände bränvin med sig i fickan och bröd skulle finnas i närmaste måogelskestånd, dit den okämde, som öppnat den olästa dörren, inbjudit Björkholm, som der blifvit undfägnad med bränvin samt ombedd, att i öfrigt hålla till godo hvad huset förmådde. När Björkholm sedan hunnit stilla dena första aptiten, hade han efterfrågat sin frikostige okände väns namn, det denne uppgifvit vara Berggren, samt derefter aflägspat sig; men Björkholm, sum tyckt att der var honom godt att vara, qvarstannade och fortsatte sin målid tvlls han af patruden anträffades och affördes i häkte. Under förhöret företrädde äfven ägarinnan till ett annat miångelskestånd vid samma gata och angaf att jemval henne? stånd blifvit ej allenast samma natt, utan ock 2 gånger derförut uppbrutet. Härom var Björkholm naturligtvis alldeles okunnig; och, ehuru den omständigheten förekom, att Björkholm haft vid arresteringstillfället på sig en plånbok, som blifvit ur sistnämnde stånd stulen, så sökte dock Björkholm ännu betyga sin oskuld, i det han ånyo framställde sin okände vän, såsom den, hvilken, till råga på sin godhet mot Björkholm, vid bortgåendet stoppat på henom plånboken och bedt honom hålla den till godo. (Dagbladet.)