de att skillnaden i priserne uuder dessa tiotal endast utgjorde 7 sk. 2:r, som markegångspriset under de sistförflutna 10 åren varit lägre än under åren 1808—1817, och hvarigenom begge embetsverken ansett den egentliga grunden för Presteståndets underdåniga hemställan vara undanröjd. I öfrigt har Kammar-Kollegium upplyst, att den till Kongl. Maj:t och Kronan redan indragne behaglig tids förlävingsspannemål utgjorde eit belopp af 964 tunnor 10 kappar, men att deremot den så beskaffade spannemil, hvilken af Presterskapet ännu innehades, bestege sig till 1,131 tunnor 3 kappar; hvaremot StatsKontoret påstått att med siörre delen af den behaglig tids förJäningsspanaermiål, som varit indragning underkastad, en sådan åtgärd redan hlifvit vidtogen. I bufvadsaken har KammarKollegium afstyrkt och Stats-Kontoret tillstyrkt bitall å Presteståndets underdåniga ansökning. Vid ärendets föredragaing inför Kongl. Maj:t har, enligt derom till Konsistorierne den 30 Juni 1835 aflåtet nådigt cirkulär, förekommit, att Rikets Ständer vid 1813 års Riksdag anslagit all den till indragning ställde behaglig tids förläningsspannemål All understöd för rikets allmänna lärooch uppfostringsverk, så väl till löneförbättringar som skolmaterialiers anskaffande; men att Ständerne, vid 1818 års Riksdag, enligt deras underdåniga skrifvelse d. 23 Maj s. å., icke hade båtire reda på beloppet som kunde påräknas, än att det endast skulle uppgå till 1000 tunnor, hvaraf 964 tunnor 10 kppr redan blifvit indragne, så att uti kalkulerade beloppet endast bruste 36 tunnor. Nu har det likväl visat sig att totala beloppet, hvilket Ständerne utan undantag till allmänna lärooch uppfoestringsverken disponerat, rätteligen utgör 2095 Tunnor 13 kappar, och att således, om Ständernes önskan den 23 Maj 1818 sättes i fullbordar, en ytterligare tillgång af cirka 1000 tr successive biefve att påräknma för läroverken. Hoppet om tillgodonjutendet häraf har likväl blitvit betydligen försvagadt, genom Kongl. Maj:ts, nyss åberopade Nådiga cirkulär, som innehålter att, alldenstund lefnadskostnaden i allmänhet stigit: sedan år 1812, samt då tjenstemän vidj Universiteter, Gymnasier och skolor, ej mindre än vid andra stater, sedermera fått löneförhojning, och enär för öftigt de ringaste pastoraten, vid hvilka bibehållande af behaglig tids förläningsspanaemålen egentligen kommer i fråga, vanligen efter tjensteårens mängd erhållas af äldre prestmän, som sakna utsigt till fördelaktigare befordran eller annan belöning för långvarigt arbete i församlingarne, ansåg Kongl. Maj:t rätt och billigt, att en högre löneinkomst än 100 tungor säd må bestämmas såsom vilkor för behaglig. tids — förläningens indragning; fastän Kongl. Maj:t till dess ofvannämnde obetydliga differans af 36 tunnor blifvit fylld, uppskjutit sitt definitiva beslut; dock anbefallie Kongl. Maj:t i Kommercekollegium, Statskontoret och Konsistorierne att i de gäll, hvarest indragning ifrågaställes, låta utgöra uträkningar öfver pastorahernes belopp efter medlet af de 10 sista årens. j markegång, för att derigenom undgå den ojimahet i tillämpningen, som hårrör deraf, att endast , det löpande årets markegång tages till rättelse. Af det anförda inhemtas hurusom läroverken, för hvilka åtminstone de 3:ne Riksstånden vid; flere Riksdagar ansett sig böra göra allt som stått i deras förmåga, äro på väg att förlora icke mindre än 1000 tunnors årligt spannmils-bidrag. Granska vi den förut åberopade Stiändernes skrifvelse den 23 Maj 1818, erera vi, Jatt naturligtvis msd beräkning att behaglig tids förläningsspannmålen endast kunde antagas lemIna en tullgång af 1000 tunnor, de måst vägra det i sanning angelägna anslag bland annat ll Emeritorum vid läroverken löner och peasioner, hvartill det sedermera utredda öfverskottet I vore tillräckligt. Bristen att ej kunna pensionera föråldrade lärare, har länge nog låtit märIka sig, och det vore således af högsta vigt, att Kongl. Maj:ts definitift Nådiga beslut om den lännu återstående behagligtidsförläningsspannemålens indragning måtte uppskjutas till Ständernas nästa sammankomst, på det de måtie blifva Ii tillfalle, att närmare förklara meningen af deIras vid 1815 och 1818 årens Riksdagar härom Ividtagna beslut, innan genom framgången af presteståndets i detta ämne väckta anspråk, I möjligheten af en rättelse afskäres. Vårt enda hopp hvilar på lårgsamheten uti :våra reglerinIgar, hvarpå såsom ett färskt exempel må tjera, alt eburu Kongl. Maj:t uti Nådig skrifvelse, d. 113 December 1834, ålegt Kousistörierne att linom den 1 Maj 1835 inkomma med deras egER AA