Aftonbladet – 16 januari 1837, sida 3

Öfver den bekanta resan från England till Kontinenten medden stora lufibalongen har i London redan uikommit en brochyr, innehållande ett slags fullständig dagbok, hvilken i synnerhet beskrifver såsom någonting outsägligt praktullt, åsynen af den väl eklärerade staden Liege, dfver hvilken de resande befunnit sig omkring kl. 8 på aftonen. I den öfrigt mörka atmosferen visade den otaliga mängden af ljusen från lycktorna, båda gatornas sträckning och de större platsernas och byggningarnas belägenhet, och det hela hade utseezdet af den vackraste illuminration, hvarvid de äfven hörde suset af rörelsen i hela staden, hvars ljud uppsteg i lut ten, utan att borttagas af några mellanliggande väggar. — En annan scen af mycket dramatisk effekt beskrifves på följande sätt: Omkring klockan half 3 på morgonen utkastade vi något barlast, emedan vi i mörkret fruktade komma för nära marken i ett land, hvars beskaffenhet var oss alldeles okänd. Baiongen började nu stiga med en så förfärlig hastighet, att vi, innan de vanliga medlen att stadna dess stigande huumnit vidtagas, befumno oss i en region af 12,000 fot öfver joråytan. I detta ögonblick då, såsom skriften säger, mörker var på djupet och rundt omkring oss, samt en döds tystnad rådde i den svarta rymden, hördes på en gång ett förfärligt brakande, som om balongen brustit, mätet skakades starkt, och vi kände, huru gondolea med häftighet böriade sänka sig. En andra och tredje explosion följde härpå, med samma verkningar, och då ingenting uti den toma rymden kunde komma i beröring med balongen voro vi nästan visse att befinna ess på en hastig fart den mörka afgrunden inunder 0ss. En minut hade dock icke förflutit, förr än allt var lugnt såsom förut, ech balongen åter tycktes börja stiga. Deni hemska och spöklika tystnad, som nyss hade rådt i gondolen, efterträddes nu af ett starkt andetag från hvar och en och derefter ömsesidiga lyckönskningar. Vi kommo snart tll upptäckt af orsaken till den förfärande händelsen. Nätet och balongen hade, medan vi voro nära marken, blifvit genomvåta af dimman. Under det hastiga uppstigandet i den kalla regionen utllfrös allt detta i ett ögonblick. Då nu balongen utspändes, brast isen sönder, hvilket var orsaken till brakandet. Känslan af det häftiga sjumkandet åter var helt och hållet en frukt af vår inbillning.