tllständigt, att offentliggöra hvad H. Maj:t dervid kunnat behaga yttra. Men genom andra hade jag hört sägas, det Konungen vore helt och hållet benägen för saken; att H. Maj:t förklarat denna benägenhet för dem af Stats-rådets ledamöter, som velat underrätta sig om H. Maj:ts tanka, för Öfverståthållaren o. s. Vv. Jag nämner detta endast derföre, att det utgjorde en af orsakerna, hvarföre jag ansåg mig böra fortfara i min plan. I fall jag utgaf denna skrift i mitt eget namn och under egen ansvarighet, skulle jag tillägga några reflexioner, hvartill ämnet kunde föranleda. Men jag har begärt rum för denna uppsats i en tidning, för hvilken en annan person är ansvarig. Jag inskränker mig således endast till en anmärkning öfver det formella i frågans afgörande. Målet hade, som man finner, blifvit hos regeringen i van!ig form behandladt, och rådgifvarenas tanka yttrad i ett betänkande. Saken var således fardig; blott sjelfva decisionen återstod. Denna decision har dröjt i mer. än halftamnat år, och oaktadt fyra serskilda föredragningar. Ett sådant förhållande är hvad regeringsformen icke anat och följaktligen ej kunoat förebygga. Dess stadganden gå alla ut på, att få hvarje ärende afgjordt, i enlighet med lag och statens bästa; men i intet har man tänkt på, att föreskrifva, det sjelfva afgörandet borde äga rum, emedan man trodde sådant böra falla af sig sjelft. Nu fiuner man likvät, att det, som uppskjutits i halfannat år, kan uppskjutas i oändlighet, och att således för mången ett värre förhållande han uppkomma än om det genast afgjordes emot sökandens önskan, emedan han då åtminstone wisste, efter hvad han borde rätta sig. Sådant lärer dessutom, om jaz icke blifvit eriktigt underrättad, hafva bändt flere än mig. Frågor om tjensters besättande, der rådgifvare-personalens tanka varit yttrad, och målen sålunda färdiga till afgörande, hafva nppskjutits i månader och år, hvarigenem den designerade kandidaten råkat i värre förlägenhet i anseende till sina ekonomiska angelägemheters ordnande, än om tjensten bortgifvits åt en annan; pastorater hafva lemnats obesatta, och de på förslaget uppförda derigenom hindrats, att söka andra lediga lägenheter, hvarigenom den sällsamhet tilldragit sig, att prester begärt af guost och nåd slippa förslaget till stora, pastorater, ja, att icke ens någon sökande anmält sig till sådana o. s. Vv. . I allt detta ligger ingenting stridande emot konstitutionens bokstaft, och ingen kan derföre tilltalas, ja, man äger till och med ingen rättig het till klander derå. Rådgifvarena ha gjort sin pligt, då de förberedt målet, och Konungen kan ej tvingas, att afgöra det; ja, ingen har ens något uppdrag, att yrka ett besluts fattande. Om man derföre skulle kunna supponera den, någon gång i framtiden inträffande händelse, att en Konungs rådgifvare, som hade ett långsträckt inflytande på regenten, ej vågade af farhåga för anmärkning tillstyrka afslag på en ansökning, som de likväl ej önskade beviljad, så behöfde de blott uppgöra ett, med lagen och bhilligheten enligt betänkande, men förmå Konungen uppskjuta beslutet. De voro då skyddade både inför grundlag och opinion, och Konungen hade ej begått någon olaglighet, i fall han ems kunde supponeras personligen begå en sådan. Det torde då bli nödigt, att genom ett tillagdt stadgande i konstitutionen förebygga detta, och ålägga föredraganden, att inom någon lämplig tid befordra målens afgörande, eller resignera från sin befattning, hviiket han ru ej kam göra, emedan regeringsformen ej blott icke förpligtar, utan till och med icke ens berättigar honom dertill, Imedlertid torde läsaren häraf finna, att det dröjsmål, som hittills ägt rum med en teaters byggande, för hvilket åtskilliga anmärkningar redan försports, och för dess slutliga uteblifvande, icke är mitt fel, att jag ingalunda kunnat vinna derpå, då jag tvertom deraf hindrats, att värda min håg och min omtanka på något annat föremål, och underkastat mig en pekuniär förlust, emedan jag nedlagt möda och kostnader på den ifrågavarande tomtens inköp, på förberedande åtgärder till dess bebyggande, och, om detta nu skulle slå fel, då rättigheten till teaterns inrättande utgjort ett vilkor för förlags erhållande, nödgas betala flera hundrade Riksdaler i tomtören för den tid jag innehaft henne, samt utan att kumma räkna på någon ersättning derför. Härtill kommer det ännu större obehaget, att måhända hafva hindrat Hofsekreteraren Berg från fullföljandet af någon annan plan för sin verksamhet, och motarbetat spekulationer af