ifrån hufvudstaden, utan äfven belastat mig med den of vannämnda lägenheten för teaterns byggande, jemte atskilliga andra kostnader. Ehuru betungande dessa än för mig äro, skulle de dock vara möjliga att fördraga, om någen säker utsigt funnes för den tidpunkt, då det nådiga beslutet kan vara att vänta. Men då detta kanhända är uppskjutet till en obestämd termin, mörknar i samma mån min framtid och mlna törhopningar, hvilka jag aldrig skulle fatta, om icke åtskilliga anledningar funnits att hysa dem, om icke den obenägenhet, som fordom mött förslaget om en enskild teaters inrättande i hufrudstaden, nu mera synts undanröjd. Jag vågar derföre i und. anhålla, det E. M. täcktes nådigst skingra den plågsamma ovisshet, hvari jag nu ett helt år sväfvat, och afgöra min underd. ansökning. Skulle hon nu mot all förmodan följas af ett afslag, så är detta, ehuru nedslående, likväl en visshet och bättre än det nuvarande tillståndet. Jag skall då veta, att jag har ingenting att hoppas, och jag skall kunna rigta min omtanka och verksamhet åt något annat håll. TImedlertid hade den Statsrådskoemitd, som fått sig uppdraget att afgifva ett betänkande, rörande Kongl. teatern, fullgjort sitt värf, och sista hindret för den enskilda frågans definitiva afgö-: rande, var således undanröjdt. — Man trodde, derföre, att den ofvannämnde förnyade ansökningens föredragande i det ögonblicket var mindre lämpligt, emedan det ansågs för gifvet, att: frågan om Kongl. teatern, nu snart måste föredragas. — Dess spelår gick nemligen till ända, och dess angelägenheter måste regleras, så mycket mödvändigare, som det slutade spelåret, lingt ifrån att gifva mågon behållning, tvertom, likt de föregående, lemnat en förlust af flera tusen riksdaler. — Dessa ständigt vexande skulder måste en gång betalas, och det var att förmoda, att Statsrådets betänkande innehöll antingen förrslag till utvägar för teaterns framtida ekoromiska bestånd, eller till dess upplösning. Af dessa skäl anhöll jag hos föredraganden, att den nämnda ansökningen måtte få hvila, intill dess frågan om Kongl. teatern företogs till afgörande, hvilket förmedades snart skola ske. Denna förmodan slog likväl felt. Frågan förekom icke, hösten närmade sig, och den hyresman, som innehaft tomten vid Brunkebergstorget, ville veta huru vida han der kunde få bo qvar eller icke. Jag anhöll derföre å nyo om sakens föredragning och afgörande, emedan jag, om den å nyo uppsköts, ärmade anmoda Hofsekreteraren Berg om ansökningens återtagande. Saken föredrogs derföre för fjerde gången, men blef; Jå nyo uppskjuten, ehuru, såsom man torde se! af ansökningen, ett bestämdt utlåtande blifvit: begårdt, vore det än ett afslag. Jag hade, såsom förut är nämndt, ärnat låta! I saken förfalla om den icke vid den fjerde före-. I dragningen afgjordes. Ett närmare eftersinnande. förmådde mig likväl ändra tanka. Om jag det. gjort, skulle jag kunnat blottställa mig för! den rättvisa förebråelsen, att sålunda sjelf hafva hindrat decisionen i saken, ja att hafva i otid afklippt knuten, just då Regeringen stod färdig, att lösa den genom ett slutligt bifall. Frågan rörde för öfrigt icke mig allena; hon rörde flera personer, på sitt sätt hela allmänheten och angick slutligen en vigtig princip. Jag borde således icke afbryta sakens gång, utan låta den skrida till ett resultat. Detta har nu omsider vunnits. Hr Stats-Sekreteraren Danckwardt, som, efter en längre tjenstledighet denna höst, återtog sin portfölj, önskade få slut på saken, för att slippa se den l ännu ett år figurera på listan öfver oafgjorda ärender. Han lärer derföre i Stats-råds-bered ningen först ha väckt fråga derom, men der man bedt honom dröja ännu en eller ett par veckor, emedan betänkandet om den Kongl. Teatern ovilkorligen då måste företagas. 9Sådant skedde emedlertid icke; och Hr Stats-sekreteraren föredrog således ärendet i konseljen den 16 December förlidet år, der det omsider blef afgjordt och — afslagct. De torde kanhändaj gifvas, som anse mig, efter de flera försök jag gjort, att tillvinra den dramatiska konsten äfven i vår konstitutionella tid en del af den frihet, den äger i andra länder, och som äfven fordom förunnats henne hos oss, icke hafva bordt blottställa mig för ett förnyadt misslyckande. Dessa beder jag likväl taga i betraktande de helt och hållet förändrade omständigheter, hvarunder detta sista försök gjorIdes. Man hade alltid förut tro!t, det Kongl. I Maj:t icke vore obenägen för enskilda teatrars anläggande i hufvudstaden, åtminstone derföre, att H. M. icke hyste någon förkärlek för Kgl. Teatern, hvars bestånd hittills ansetts utgöra det hufvudsakliga hindret, men att rådgifvarne afstyrkt det. Nu deremet, hade alla konseljens ledamöter tillstyrkt bifall; teater-direktionen hade, aaltadt de föreslagna inskränkringarne. likväl för I I I