Aftonbladet – 12 januari 1837, sida 1

sätt hafva varit för uniformen och Kongl. . Flottan Korps vanhedrade och att de ej: härigenom försök tvinga bemälde Premierlöjtnant till alskedstagande; få jag erinra och upplysa om följande, troligen för Sva randerne okända förhållanden, nemligen: att förr är Kongl. Krigsartiklarne af den 6 Maj 1795 utfärdades alla sammankomster och anmälanden om missnöje a Officerare inom en viss grad. vid Regemente : elle) Koarps, emot någon deras kamrat, varit bestämdt förbudne; men att deremot nyssberörde Krigsartikla; uti 2. Kap. 17, 18, 19 och 20 5S. upptågit ett så ly dande stadgande: att när inom: någon tjenstegrad en Officersuppförande kunnat blifva så tvetydigt ati hans medbröder inom samma grad trott sig deraf vanhedrade, dem ingalunda varit förment, att anmäla sitt missnöje hos Majoren, hvilken dår varit skyldig att sådant tillkännagifva för Korpsens Befälhafvare, som derefter tillkommit sammankalla alla Officerarne inom graden oeh undersöka,j om missnöjet härflutit från någon hemlig anläggning, varit enhälligt och väl grundadt samt huruvida förhoppning om förbättring egde rum; hvarefter beftälhafvaren, med bifogande af. eget lyttrande, skolat anmäla saken hos Kongl. . Maj:t, som, sedan den öfverklagade Officeraren blifvit ytterligare hörd, ville i Nåder pröfva, huruvida han längre finge i dess tjenst bibehållas eller icke. Detta stadgande qvarstod endast trenne år, i anseende till flerfalldige under denna korta tid inom krigsståndet förefallne I missbruk af förenämnde tillåtelse, samt upphäfdes och uteslöts alldeles i. de, den 34 Mars 1798 utkomdne och för närvarande gällande krigsartiklar; hvarefter, uppå derom gjord underdånig förfrågan, Kongl. Maj:t, genom Nådigt reskript af den 14 Oktober sistberörde år, ytterligare förklarat: Att som Kongl. Maj:ts innevarande år utfärdade Krigsartiklar ej lemna en Officerskorps rättighet, att uppsäga tjenstgöring med enj dess medlem, så borde hädanefter härmed förhållas på sätt vanligt varit, innan Kongl. Maj:ts Krigsartiklar af år 1795 blefvo utfärdade. Då nu häraf inhemtas, att äfven den, med så många och kraftiga restriktioner och försigtighetsmått Oficerare lemnade, tillåtelsen ått hos vederbörande : Befälhafväre lanmäla missnöje emot en kamrats konduit, är helt och hållet upphäfven och förbuden; så förekommer uppenbart, att Svarandernes förehafde stämplingar emot en kamratoch, efter wmtfägdade skriftlige kallelser, hållne sanghänkogpster, både under hans frånoch närvaro, Sit oladtige; äfvensom jag anser: lika ups penbart, att svaranderne, genom förklarandet. den 4 siktl. Januari, att. Premierlöjtnanten von -Schantzs handlingssätt varit för uniformen och korpsen vanhetlrande, antydt och sökt tvinga honom att lemna sin innehafrande tjenst; enär antagas måste, att någon bestämdare tjensteuppsägning och ett mera kraftigt och verkande tvångsmedel, för att nödga en kamrat till afskedstagande icke kan upfinnas och användas, än att förklara hans handlingssätt vanhederligt; ty emot all militäresprit måtte det strida, att tjena tillsammans med en sålunda skymfad och vanhedrad Officer. Att svaranderne sjelfve ansett berörde tvångsmedel bordt verka till åsyftade ändamålet, styrkes af deras hos Hr GeneralAdjutaten för flottan gjorda anmälan om PremierLöjtnanten von Schantzs fattade MM I 0 rr I beslut att taga afsked, härledt från det omdöme de, vid sammankomsten den 7 sistl. Januari tillkännagifvit öfver hans ifrågavarande handling, samt deraf att de, så väl vid sammankomsten den 29 :i sistberörde månad, som sedermera under hela rättegången, velat, emot hans bestridande, öfvertyga honom, att han lofvat lemna tjensten. — Svaranderne hafva medgifvit, att de användt ett moraliskt tvång; jag åter anser dem, genom en positiv handling, hafva på det bestämdaste sätt sökt att tvinga honom till afskedstagande. Att han motsatt sig detta och ännu bibehåller sin tjenst, förringar ej svarandernes förbrytelse, hvilken qvarstår såsom ett högst egenmäktigt och olagligt försök att skilja en kamrat från dess innehafvande beställning; och hvarje, upplyst medlem af militärståndet skall otvifvelaktigt instämma deruti, att dylika tilltag, om de finge straflöst aflöpa, skulle inom krigsmakten alstra de äfventyrligaste följder. Det andra utdraget, som angår ett exempel af duellplakatets tillämpning, lyder sålunda: : För att stadga mitt omdöme i denna sak, har jag samlat flerfaldiga, så väl Krigs-Öfverdomstolens, som Kongl. Maj:ts nådiga utslag, hvilka utvisa huru frågor i likhet med förevavande alltid blifvit bedömde och torde det tillåtas mig att endast bilägga bestyrkte afskrifter af tvenne Kongl. Maj:ts utslag samt dervid, för ledning och upplysning, blott utur det ena anföra: huruledes sedan en Ryttmästare blifvit af en yngre kamrat inom samma regemente och grad, vid ett enskildt tillfälle, skymfad med den föraktliga utlåtelsen, att han wore värd fuktel och då den förlikning, hvilken, efter det den anklagade genast afbedit denna förbrytelse, parterne emellan blifvit träffad, icke fått i mål af förevarande beskaffenhet för gällande antagas; samt Kongl. Krigshofrätten, genom utslag för-klarat, det skulle, i förmågo af 6 kap. 10 f 1 mom, i 1798 års Kongl. Krigsartiklar samt 5, 8, 10 och 12 4fS i Duellsplakatet af den 22 Augusti 1682, jemförde med Kongl., Brefvet d. 19 November 1695, den anklagade, för berörde brott, vara sin innehafvande Ryttmästarebeställning förlustig, böta Två Tusende daler Silfvermynt och hållas tvenne år i fängelse å fåstning samt inför Krigsrätt afgifva en sådan förklaring, som uti 10 af Duellsplakatet utsatt är; så hade, uppå anförda underdåniga besvär, Kongl. Maj:t, genom nådigt utslag af den 30 Mars 1802, funnit Krigshofrättens öfverklagade berörde utslag vara på lag grundadt; men i an20 AR AR NR PR RT KA 2:00 TT OR