mens iall maste, 1 synnerhet om sommaren göIra passerandet här rätt angenämt. Vägen varl på detta sätt afkrökt ej allenast för utskjutande mindre bergsrefsor, Dej, till och med för större stenar och ej allenast härvid, utan ock vid väIgers planerande syntes hushållning varit den ende ledaren, ty med undantag, der några få större höjder måst genomgräfvas, var vägen lagd öfver den vågiga marken sådan vår Herre skapat den, blott att den borttagna jerdtorfvan var ersatt med litet granris ech någon usel mojord uppå, ehuru på något längre afstånd: det bästa; Istengrus låg tätt bredvid vägen. Der vägen gick genom mossar, var dess yta ofta under, men sällan öfver sjelfva mossens, men långs sjön var den så låg, att vattnet steg upp så, att på j flere ställen jorden eller fy!let var bortsköljdt, och vägen, djup och ihålig, blott med lifsfara steg för steg kunde passeras. — Diken och af-; loppstrummor eller så kallade poster fanns nä-: stan alldeles icke, utom der de från bergen ned: störtade bäckarne gjort dem mödvändiga. Sjelfva träden och deras grenar hängde här och der: lutande och hotamde öfver vägen, och torde vid en häftig storm kunna åstadkomma de resandes olycka. Genomskärningen, tagen i den minsta dimension, lemnade ej ens rum för diken, hva-! dan det nedfallande gruset och stemarne uppto(go sjelfva vägen. På andra ställen hängde den stenoch rotbundna marken öfver vägen, så att i blott 3,:delar. deraf var praktikabel och öfverallt der gårdar eller hus oro invid, fanns hvarken dike eller upphöjoing, förmodligen för att! icke med nya hinder oroa åboerne eller tillskynda dem någon kostnad för bryggor eller ! trummor ; marken var der alldeles som förut, blott att man påkört någon dålig sand. Hela vägen gingo hjulen 6 a 9 tum i smutsen och! till passerandet (17, mil) åtgingo precis 4 timmar, dröjsmålet på gästgifvaregårder, Sjöomärke kallad, oräknadt, hvarest skjutsbonden från Fläskum begärde enahanda betalning som förut till Viared, nemligen för 13s mil, emedan den som skulle skjutsa oss till Borås, sade sig icke vilja spänna för med mindre han fick för Yg mil mera än förut, hvilket vägen vore längre, men hvilket afdrag Fläskumsbonden från sin skjutspenning ej ville medgifva. Då nu i dagboken ingenting stod. antecknadt, måste vi finna oss uti att betala för den nyare kortare vägen en låttondedels mil mera skjutspengar än för den. gamla. Vi fortsatte nu resan, ty ävnu återstod, tre åttondedels mil af den nya vägen, hvartill: fullt tre fjerdedels timma åtgick, men vi sluppo ej fram med mindre vi på tullhuset å andra ändan ytterligare betalt 27 R.dr, således 1 R:dr 6 sk. Rgs i vägpenningar för en den uslaste väg som i denna stund kan finnas i riket och hvilken, om den på de flesta ställen icke göres om, alltid skall förblifva svår att befara. Man kan härvid ej återhålla sin förundran att det bolag, som utfäst sig anlägga denna våg mot tillförsäkring af en så enorm och såväl inson utrikes förut oerhörd vägafgift, kunnat underlåta dessa vilkor: Att vägen bör gå rak, der den kan läggas rak; att den bör ligga minst 2 alnar öfver Viaredsjöns högsta vattenyta oeh minst 1 aln öfver den öfriga marken der den består af mossa eller sumpig jord; att murarna. — nu liknande en simpel lodrätt gärdesgård, böra vara sluttande för att bättre motstå tryckningen; att grunden, der den är lös, bör formeras af större stenar, — ordentligen lagda i mur längs diken, med mellanoch påfylld små klappersten eller sönderslagen gråsten, hvaraf långs hela vägen är ymnigt tillgång; att alla höjder blifva afstuckna och dälder fyllda, så att vägen bhr jemn; att den på hvarje sida får ett 6 qvart. bredt dike; att afloppsposter öfverallt anbringas der de behöfvas; att qvistar och öfverhängande trän borthuggas och vägen slutligen planeras med sönderslagen gråsten af ett dufäggs storlek eller ock groft grus. Det mesta af allt detta är ännu ogjordt. Vid inträffande svallis är ingen istånd att passera vägen, I ty under berger finnes hvarken diken eller trummor för att uppsluka det nedrusande vattnet, hvilket således måste flyta öfver vägen, hka hög som sjelfva sjön. Utan kännedom, huruvida en landsväg i 19:de seklet bör anläggas, synes bufvudafsigten gått ut derpå, att för den enorma summan, (2 tunnor guld) som bolaget skall betala, göra så litet som möjligt och att komma ifrån arbetet på det lindrigastefsättet. . Om