Aftonbladet – 9 januari 1837, sida 1

Capitain-major vid regementet Royal Suedois. Konung Gustaf III återkallade honom till Sverige, utnämndelhonom till sin kammarherre; och 1777 ull korporal vid Lifdrabanterne. Året derpå begaf han sig åter till Frankrike; der han fick öfverstegraden i armeen, och åtföljde den expedition under amirelen grefve VEstaings befäl, som fransyska regeringen afskickade till Förenta Staternas i Norra Amerika undsättning i frihetsstriden mot Engelsmännen2 Vid dan misslyckade stormningen af Savannah d. 9 Okt. 1779 anförde han en kolonn och blef sårad. Förut hade han utmärkt sig vid eröfringen af ön Grenada. Till bevis af Amerikanernes bögaktning för hans förtjenster erhöll han den under frihetskriget stiftade Gincinnatusorden, hvilken Konung Gustaf III dock förböd honom -Jatt bära, och gaf honom i stället Svärdsorden. ILudvig XVI utnämnde honom till riddare af jFransyska orden pour les merites militaires, Toch anslog åt honom en årlig pension af 6000 livres, hvilken han dock sedermera förlorzde under revolutionen. 1783 återkom han till Sverige, och utnämndes till Chef för Carelska dragonerne, med åtföljande befäl öfver Savolax fotjägarekorps och Kymmenegårds bataljon. Änmnu en gång återvände han till Frankrike, der han stannade qvar till 1787, då han hemreste till Sverige och bivistade det året derpå började kriget mot Ryssland. Han utmärkte sig der i många af de förefallande träffningarne, och afslog vid Parosalmi d. 13 Juni 1789 anfallet af en Rysk korps af 5000 man med två batterier 6-pundige samt 16och 18-pundige haubitser. Den Svenska styrka, grefve Stedingk kommenderade, utgjorde blott 635 man med ett par kanoner, och med den stred han mot Ryssarne i 17 timmar, och tvang dem slutligen till återtåg. De förlorade dervid 6 å 700 man i döda och sårade samt 5 officerare. Konungen belönade denna lysande vapenbragd med Svärdsordeos stora kors, och fick snart åter ett nytt tillfalle att ytterligare utmärka den tappre krigaren. Den 21 Juh s. å. slog Stedingk Ryssarna fullkomligt vid Parkumäki, och utnämndes efter denna seger till generalmajor. Under 1790 års fälttåg förde han befälet i Savolax och slog fienden d. 4 Maj vid Pirtimäki. Sedan freden blifvit återstald emellan de båda grannarne, afgick general Stedingk såsom ambassadör till St. Petersburg. 1792 blef han utnämnd till genverallöjtnvant, och 1794 till Serafimerriddare, hvartill han dubbzedes af Kejsarinnan Catharina d. II. 1796 upphöjdes han till värdigheten af En af Rikets Herrer, och naturaliserades året derpå bland svenska adeln, der han 1800 fick Friherretiteln. Rysslands monark utnämnde honom året derpå till Riddare af de trenne förnämsta ryska ordnaarne. Vid krigets utbrott 1808 lemnade han ambassadörsposten i S:t Petersburg, hvilken han då beklädt något mer än 15 år, och återvände till Sverige. — Då fredsnegociationerne skulle öppnas med Ryssland i HFredriksbarmn 1809, utnämndes han till den ene af underhandlarne, och måste undertekna den för Sverige så olyckliga fred, som skiljde Finland från statskroppen. Efter fredsslutet återtog han ambassadörsposten i S:t Petersburg, hvilken har dock lemnade 1811, då han utnämndes till fältmarskalk. Imellertid hade han 1809 blifvit upphöjd till grefve. Under fälttågen i Tyskland 1813 och 1814 förde fältmarskalken under H. M, nuvarande Konungen öfverbefälet öfver Svenska armeen, och åtföljde efter Paris? kapitulation H. M. call denna stad, der han å Sveriges vägnar, jemte H. Zxc, greive af Wetterstedt, underteknade fredstraktaten af d. 30 Maj 1814. Konungen af Preussen öfversände honom, till tecken af sin aktving, Svarta och Röda örns ordnarne. — 1818 blef han kansler för krigsakademien, och 1826 afskickades ban 1 en utomordent!ig ambassad till Ryssland för att bivista Kejsar Nicolai kröning i Moskow. Grefve von Stedingk efterlemnar en enda son, Öfversten Friherre Ludvig Ernst von Stedingk, som nu ärfver grefvetiteln. Fyra döttrar öfveriefva H. Ex., af hvilka den ena är gift med generallöjtnanten grefve Björnstjerna, och den andra med generaladjutanten Friherre von Platen, samt tvenne ogifta. Grefve von Stedingk var en ädel, högsinnad man, och frambar oförskräckt sina tankar inför tbronen, äfven då har kunde förutse, att de ej skulle behaga. Hvad hans pligt och samvete föreskref honom, följde han utan tvekan. Ett exempel bland många. F. d. Konuogen, leda MN ns. 2 TT M.AAn Ef laa?s