nas i ett mer än tillräckligt antal, likasom öfiga inventarier, uten af utrymme i den till kurbus upplåtne lokalen, hvilken endast är beräknad att på en gång kunna hysa 110 sjuka, hvaremot antalet ofta stigit till 130 och mera, så att föreståndaren ofta funnit sig i stor förlägenhet i anseende till vådan att bortvisa patienter eller dröja med kurens företagande. Red. har jemväl haft ullfille att se ett summariskt sammandrag af räkenskaperna, hvaraf det visar sig, att anslagen icke äro tillräckliga för inrättningens utgifter, oaktadt dessa ej synas öfverdrifna. Inkomsterna utgöras nemligen af: Statsanslag 1000 Rdr, Stadens bidrag utaf andel i tolagsmedlen -5000 Rdr, Länets bidrag omkring 1500 Rdr, afgifter af betalande omkring 1060 Rdr samt den s. k. 5 sk.-afgiften, som erlägges af stadens innevånare omkring 5000 Rdr, eller tillsammansräkvadt 13,500. Utgifterna uppgå: i aflöningar tillsammans 2,928 Rdr; de sjukes kosthållning omkring 6000; kinarot och medikamenter omkring 2,600, ved och kol omkring 1300; inventariers underhåll och reparationer 600; tvätt 300; begrafningskostnader omkring 30 och uppbördsmännens arfvode omkring 120 eller tillsammans 13,878 Rdr. Den brist, som sålunda uppkommer, har Direktionen mnödgats fylla från besparingar på fattigmedlen. Huru vida det nu vore möjligt eller icke att göra någon besparing på någon af nyss berörde utgiftsposter, låter sig naturligtvis icke bedömas utan en noggrannare kännedom af patienternes behof och arraegementerne på stället. Kosthållningen för — patienterae är beräknad till 7 sk. 6 rst. bko personen. Visserligen kunde detia sycas tåla någon minskning, då pluraliteten ska bröd om dagen, i synnerhet när man erfarit att kostnaden för ungdomens underhåll vid Prins Carls inrättning, som ser ut att vara ganska väl född genom klok tillställning med matordning, icke uppgår till fullt 6 sk. banko för dagen, men möjligen fordras för att yttra något mera bestämdt härom, en noggrannare sakkännedom. Pet angelägna, och som måste intressera hela allmänheten, är likväl att inrättningen sättes i det skick, att den ej behöfver befara brist utan att nödgas för strängt sätta i fråga betalning, hvarigenom mången mindre bemedlad torde afskräckas ifrån kurens begagnande och heldre dölja detonda tills det gripit omkring sig och kanske blifvit obotligt, hvarigenom men skulle förlora mer för mindre. Direktionen lärer äfven hafva tillgång att förpassa de sjuke till provisoriska sjukhuset på Södermalm, vid trängsel å kurhuset, hvilket sistl. år inträffat; men vi känne icke i hvad mån någon svårighet finnes att begagaa denna utväg, eftersom man ändock någongång måst underkasta sig de i den förra uppsatsen anmärkta olägenheter. a