Aftonbladet – 7 januari 1837, sida 1

STOCKHOLM den 7 Januari De utländska posterne ankommo i går på f. m. med tidningar från Paris af d. 21, och från Hamburg af d. 30 förliden månad. Engelska posten af d. 23 hade ännu icke inträffat Hamburg, så att alla direkta underrättelser från Lordon saknas alltsedan d. 20; men Holländska och Belgiska blad innehålla underråttelser derifrån af d. 22, hvilka dock icke äro af någon vigt eller särdeles intresse. Frankrike. Salongerne hafva nu temligen återhämtat sig från choquen af Konstantineh-affären, och fått ett nytt ämne att sysselsätta sig med, hvilket troligen för någon tid kommer att uttränga både Kabyler och Araber. Guizot höll d. 22 Dec. sitt inträde i Fransyska akademien med ett tal, hvari en strof förekommer, som skall hafva väckt en hel hop elakt lynne i Tuilerierne. Under en revy af det förflutna seklets utmärktaste författare, kom Talaren till Voltaire, och anmärkte, att han tillbragte sina sista år i lugn, skyddad mot sina fienders ondska och Konungarnes vänskap. Denna fras bars naturligtvis fram till Tuilerierne, och skall hafva framkallat den reflexion af en hög person, att Guizot alldeles icke behöfde draga sig undan till privatlifvets lugn, för att vara skyddad mot hans vänskap. Denna historia har gifvit ny fart åt ryktet om Guizots utträde ur kabinettet, och att ett nytt, hvari Soult skulle ingå, vore på tapeten. Troligen sker dock ingenting i den vägen, förrän den numera började sessionen visat, hvartut vinden blåser i Deputerade kammaren. Rertigen af Nemours har återkommit till Paris från Afrika. Det har i flere år allmänt trotts, att general Athalin vore i hemlighet förmäld med Konung Ludvig Filips syster, Madame Adelaide. Nu erfar man att generalen nyligen gift sig med en annan dam, hvars namn dock ännu är obekant. Det påstås, att Ludvig Filip animerat honom till detta steg, för att derigenom betaga ryktet om det kemliga äktenskapet med prinsessan allt sken af sanning. Spanien. Cortes hafva börjat debatterna om förändringer i konstitutionen. De första upptogos likväl genom allmänna anmärkningar öfver kommissionens förslag. Bland de vigtigaste af des sa anmärkningar, när man nemligen erinrar sig, att fråga är om Spanien, var Hr Gonazles Alenzos, som förundrade sig öfver, att kommissionen ej föreslagit icke-katholska religions-sckters tolererande. Romerska hofvet, sade han, har varit upphofsman till så många af våra lidaaden, att det är tid att ändtligen afskudda det ok, som detsamma i århundraden pålagt oss. Måtte regeriagen emot detta hof intaga den ställning, som dess heder fordrar. Låtom oss visa hela verlden hvad vi förmå, låtom oss bevisa att den religiösa toleransen är ett af de hufvudsakliga stöden för en god författning. Lika så htet synes wig kommissionens berättelse innehålla de önskvärda gunderna för en god lagskipning. Det vore väl, om man at Justitiz ombudsmärnen kunde fordra vissa qvalifikationer och bevis på skicklighet; men äfven gifva dem en anständig lön o. s. V. Om frågan rörande systemet af 2:ne kamrar, höll en annan deputerad Hr. Valdez ett längre tal, hvari han anförde de vanliga argumenterna för detia system, och sökte med Englands exempel bevisa, att en andra kammaren vore nödvändig, icke allenast för att hejda utsväfningar, utan äfven för att motstå Regeringens anspråk. Det är högst anmärkningsvärdt, att kommissionen i sitt betånkande isgenting yttrat om denna hufvudsakliga omständighet. Hr Montoyas fråga: hvem skall välja denna andra