Aftonbladet – 5 januari 1837, sida 3

MARSKALK CLAUZEL. (Ur ett bref från Paris af den 15 December.) Det slitande och dragande om portföljer, som en tid egt rum mellan doktrinärerne och tiersparti, emellan Guizot och Thiers, har nu burit sin frukt: Algierska koloniens ställning är en följd af dessa smistrider. Marskalken Clauzel, som egentligen tillhör oppositionen, är likväl icke af annat tänkesätt än maktens. Han är en utmärkt officer. Först Bonapartisk sinnad, sedan sökande Bourbonernes gunst, derefter, i likhet med marskalken Soult, beredd att uppoffra sig för Ludvig Filip, och genast åter lika färdig att strida för republiken. Oppositionen ser honom gerna såsom en betydande opponent; tiersparti beteknar han såsom krångelmakare och trakassörer, doktrivärerne såsem pratmakare och ideologer. De sistnämnde hata Marskalken af allt deras hjerta, ty de veta, att han i nödfall vore i stånd, att; såsom det en gång skedde i St. Cloud, köra ut en hel politisk församling genom fönsterna. Han har despotiska vanor och en Satrap-anda, i förening med ärelystnad, närighet, och vanligen beqväm lighet, allt saker, som icke är något ovanligt i Orienten, så att han är skapad att imponera på och behaga Afrikanarne, Men han betraktar sig såsom Pascha af Algier, frågar litet efter moderlandets interesse, och älskar vågstycken, Med en sådan man måste man på förhand komma öfå verens, se genom fingrarne med mycket, giva honom dugliga civilembetsmän, kunriga affärsmän att rådfråga, och skickliga diplomater, eller också icke företaga något med henom. Doktrinärerne äro personer af en hembakad administratif ordning, utan politiskt genie med blott teoretiskt förstånd, verkliga motsatser af Marskalken: Hr Thiers aventurösa anda sällade sig bättre till denna krigares natur, och ban skulle velat gifva Marskalken de oinskränktaste fullmak3 ter, om han icke blifvit hållen i tygeln af sin herre. Doktrinärerne deremot höllo sig strikf till Clauzels engagementer, och ville icke understödja honom med något vidare. Marskalkem är trög, indolent och tillika djerf: doktrinärerne resonera-så:vi lemna honom. ansvarigheten för hvad han gör, lyckas det, så är det väl, i anna